Ödestid för lokaltidningarna

Ingen har en tillförlitlig karta – men alla tvingas välja väg. Det är i grova drag förutsättningarna för mediabranschen i allmänhet och för lokaltidningarna i synnerhet just nu. För Trelleborgs Allehandas del ska en ansträngd ekonomi räddas av att papperstidningen från och med nästa vecka ges ut tre i stället för sex dagar i veckan. Pengar ska sparas på tryck och distribution istället för på personal, är det tänkt. Andra tidningar och tidningsföretag väljer andra lösningar. Men i stort sett alla måste agera på något sätt.

Bakgrunden är digitaliseringen och med den en diversifiering av mediamarknaden med fler aktörer och fler kanaler för nyheter. Förra året kunde en studie från ”Reuters institute for the study of journalism” visa att över hälften av internetanvändarna i 26 länder nu får sina nyheter från Facebook och andra sociala medier. Och när lokaltidningsföretagen ger sig ut på den digitala marknaden i syfte att hitta gamla och nya läsare och annonsörer har de i ett slag förlorat sin lokala monopolsits. Detta gäller inte minst på annonsmarknaden som sedan ett antal år domineras av några få internationella mediajättar. Enligt Myndigheten för press radio och tv satsade svenska annonsörer 9,9 miljarder kr på reklam via Google och Facebook under 2016. Det motsvarade 63 procent av den samlade digitala reklamförsäljningen i Sverige.

Ett annat tecken i tiden kom för ett par veckor sedan då stod det klart att Spotify gått om Bonniers som Sveriges största mediaföretag.

Det har kallats för en perfekt storm, syftande på hur ett antal utvecklingssteg – med de smarta mobilernas revolution som den senaste fasen – skapat en dramatisk utveckling vars konsekvenser ingen kan överblicka fullt ut ännu.

Mitt i detta står lokaltidningen. En av de äldsta institutionerna för nyhetsförmedling, i alla fall i vår del av världen. Trycket mot lokaltidningarna är av ovan nämnda orsaker stenhårt. Men än så länge har i stort sett alla svenska lokaltidningar lyckats hålla näsan ovan vattenytan. Någon utbredd tidningsdöd, som drabbat exempelvis USA, har än så länge inte drabbat oss.

Därmed inte sagt att ”patienten” är frisk.

– Jag skulle säga att det ser lite olika ut i sjuksalen. Vissa är inte särskilt sjuka alls medan andra har det svårare, säger Gunnar Nygren, medieprofessor på Södertörns högskola.

Gunnar Nygren har specialiserat sig på lokaltidningar och gav 2014 ut forskningsrapporten ”Landsbygd i medieskugga: nedmonteringen av den lokala journalistiken och bilden av landsbygden”. Han menar att det fortfarande är osäkert hur det kommer att gå för de svenska lokaltidningarna men att det nu i alla fall går att urskilja hur olika strategival som gjorts på de olika mediehusen påverkat utvecklingen så här långt. Nygren tar två västsvenska mediekoncerner – Anderkoncernen och Stampen – som exempel. Anderkoncernen äger ett dussintal lokaltidningar med Nya Wermlands-Tidningen, NWT, som flaggskepp och där har den prenumererade papperstidningens upplaga hållits uppe. Enligt de senaste siffrorna från Tidningsstatistik, TS, minskade NWT:s upplaga med 0,9 procent och koncernens med tre procent förra året, detta samtidigt som rörelsemarginalen (vinstens andel av omsättningen) låg på 14,1 procent, högst i Sverige i branschen. Det är starka siffror jämfört med de flesta andra lokaltidningar av den storleken, där tappen i vissa fall var tvåsiffriga procentuellt sett. Detta samtidigt som tidningen visade för branschen gångbara siffror även på webben med 160 000 besökare i veckan, enligt egen utsago.

I ändra änden på skalan återfinns Stampen med Göteborgs-Posten och ytterligare ett 15-tal tidningstitlar, i huvudsak lokaltidningar på Västkusten och intilliggande områden. Där har tappen varit stora. Det senaste året mellan fem och tio procent och i GP:s fall närmare tolv procent. Stampen expanderade kraftigt för ett tiotal år sedan i syfte att möta strukturomvandlingen med storlek. Men expansionen skedde med lånade pengar och när läsare och annonsörer i allt raskare takt lämnade blev det problem. De stora skulderna höll på att sänka hela koncernen.

– De har väl repat sig nu men de har ju skurit ner väldigt mycket på redaktionerna och det är tunna tidningar. Men de gör ju som många andra lokaltidningskoncerner, det vill säga satsar på centralisering och samordning av både resurser och innehåll, även om man försöker behålla det lokala innehållet. Det ligger ju en motsättning där, att man måste sänka kostnaderna för innehållsproduktionen samtidigt som man måste behålla den lokala förankringen för varje tidningstitel. Människor har ju lokaltidning för att man vill veta vad som händer lokalt, säger Gunnar Nygren.

Han menar att Anderkoncernen gjort val som inneburit att man kunnat undvika ett ras för papperstidningsupplagan, som fortfarande är huvudsaklig intäktskälla för alla traditionella svenska lokaltidningsföretag.

– De har inte skurit ner på antalet journalister, de har inte gått ner i frekvens, de har behållit lokalredaktioner och levererar ett stabilt överskott. De har satsat på den lokala förankringen och haft mer av traditionell lokaljournalistik som bekräftar människors lokala identitet och som speglar det lokala samhället. Och de jobbar ju lika mycket i digitala kanaler som alla andra. De kom in senare, precis som Hallpressen, men är minst lika långt framme nu.

– Men jag tror man tänker fel om man tror att det är mellan papper och det digitala som motsättningen står. Det viktiga är om man kan behålla det lokala eller om man blir för regional och därmed för långt bort från läsarna. Får man för mycket Kristianstadsmaterial i Trelleborgas Allehanda så tröttnar Trelleborgsläsarna och då spelar det ingen roll om det är på papper eller digitalt, säger han.

Lokaltidningarna har fortfarande gott om läsare men problemet, ur tidningarnas synvinkel, är den minskade betalningsviljan från läsarna. Ytterst få är beredda att betala samma belopp för sin lokaltidning i digital form som i pappersform. Gunnar Nygren tror att papperstidningens betydelse kommer att fortsätta att minska men att det under överskådlig tid kommer att produceras lokala nyheter och annonser i pappersform. Om det sedan blir en, tre, fem eller fler dagar i veckan kommer till viss del bero på hur det går för Trelleborgs Allehanda. TA tar med minskningen från sex till tre dagars utgivning av papperstidningen det kanske mest radikala greppet på länge inom den svenska mediabranschen och kommer att ha mångas ögon på sig. Planen hos TA och dess ägare Gota Media är att tappet i prenumerationsintäkter ska bli mindre än den besparing som görs när tidningen trycks och distribueras färre dagar i veckan. Men det är till stora delar otrampad mark, konstaterar Gunnar Nygren.

– Jag vet inte hur det kommer att gå, men det är spännande. Alla tidningar är på väg in i en mer digital relation till sina läsare och det finns mycket pengar att spara på att inte trycka och köra ut tidningen. Men det gäller ju att få det att gå ihop ändå genom att få papperstidningsläsare att också bli digitala läsare. Det är väl nöten att knäcka.

Läs alla delarna ur Trelleborgs Allehandas artikelserie ”Mediebranschen i förändring” här: