Kommunhuset i Klagstorp är sålt – gör plats för en av Nordens största uniformssamlingar

– Beslutet är en otrolig lättnad för mig, efter att ha samlat så många år. När jag fyllde femtio började jag få lite panik, säger Nicklas Östergren.

Det är han, som tillsammans med sin sambo, Malin Kihlberg planerar att göra om det gamla kommunhuset i Klagstorp till en besöksattraktion som ska locka människor från hela Europa, kanske världen. De bor tillsammans i ett vackert vitputsat hus någon mil öster om Trelleborg. Utanför trädgårdsmuren står en beige gammal Landrover parkerad framför en stor byggnad i plåt med en minst sagt spännande insida.

Nicklas Östergren har sedan han var liten varit intresserad av militärhistoria och från att han var elva år gammal har han samlat på uniformer, prylar och allt som hör ämnet till. Han drogs senare in i musikvärlden och har bakom sig en karriär som både fotograf åt Ebba Grön och musiker i banden Noice och AHA.

Han spenderade femton år av sitt liv ute på vägarna med sina olika band, men samlandet av uniformer fortsatte och växte sakta men säkert till sig i skuggan av rockstjärnelivet.

När han en dag lade gitarren på hyllan tänkte han snabbt klippa sig och skaffa ett jobb men fann sig snart avbruten.

Det var sent 1980-tal och regissören Lars Molin var på väg att spela in TV-serien Tre Kärlekar. Han hade hört att Nicklas besatt en del kunskap om både uniformer och andra världskriget och hörde av sig och ville honom som kostymör.

– Jag hade ändå inget att göra så jag gjorde den filmen. Och sen fick jag alla grejerna när filmen var klar.

Frisörbesöket och jobbletandet fick vänta till efter inspelningen.

– Men sen ringde Bo Widerberg, han skulle göra Lust och fägring stor, och sade ”Jag såg Lars film och vi ska göra en film här om ubåten Ulvens begravning”. Med 380 uppklädda flottister.

Frisörbesöket och jobbletandet fick vänta till efter inspelningen.

– Då kom Jan Troell, som bor i Smygehamn, cyklande. Han skulle göra filmen om Hamsun med Max von Sydow och Ghita Nørby.

Frisörbesöket sköts upp på obestämd framtid och frågan om jobb tycktes ha löst sig.

Sedan dess har Nicklas Östergrens huvudsakliga syssla varit att klä skådespelare och statister i tidstypiska uniformer. Hans kläder har synts i ungefär 150 filmer i såväl Hollywood som i svenska klassiker. Samlingen har vuxit och utökats med mycket mer än militäruniformer och omfattar idag mellan 15 000 - 20 000 plagg. Alltifrån gamla systembolagskläder till brittiska flygvapnets uniformer i original från andra världskriget.

– Jag började jobba med det här som en hobby och insåg att jag har skapat ett monster. Och sen undrar jag, ”Shit, hur ska vi hantera detta, hur gick detta till?”. Var kommer alla prylar ifrån, säger han

Tankarna på avveckling hade börjat gro hos Nicklas Östergren och Malin Kihlberg. Det förde med sig känslor av tvivel. De har tidigare funderat på att flytta till Bohuslän men planerna grusades av rent logistiska skäl. För vart skulle alla kläderna ta vägen?

– Det var jobbigt, det var en svår grej. För man vill ju samtidigt inte avveckla allting. Då är ju alla års arbete till råttorna. Och dessutom har jag ett ansvar för alla det här grejerna som folk har lämnat till mig. Vad ska jag göra av allt detta, säger han.

Plötsligt uppenbarade sig en möjlighet för paret. De hade läst i tidningen att det gamla kommunhuset i Klagstorp var till salu och att affären hade dragit ut på tiden och ställts in av olika anledningar.

De bor själva några kilometer utanför samhället och har ofta åkt förbi det gamla huset.

– Wow, kåken har ju alla förutsättningar, säger Nicklas Östergren.

De första tankarna på att starta en utställning med den enorma kostymsamlingen var född och Nicklas Östergren och Malin Kihlberg började fundera på hur de kunde få med sig kommunen på tåget. Men först gällde det att förankra tankarna hos lokalbefolkningen i Klagstorp.

De Klagstorpsbor som paret pratade med ställde sig positiva till att det skulle bli lite fart och drag i det gamla kommunhuset. Förhoppningarna var trots det blygsamma när Nicklas Östergren åkte in till Trelleborg för att presentera förslaget för de styrande politikerna.

– Jag tänkte att jag testar en halvtimme men om det är det minsta halvsvalt intresse så släpper jag det. Men vi satt och pratade i två och en halv timme och de ville inte släppa mig. De tyckte att det var skitbra, säger han.

Nicklas Östergren framhäver många personer som han säger har varit avgörande för att projektet har kommit så långt som det har gjort. Förutom tjänstemän på kommunen och politiker i såväl styre som opposition vill han framhålla PRO, Joakim Persson på ICA som har agerat språkrör för byborna och Leader i Anderslöv.

Bollen var äntligen i rullning och paret kunde börja planera.

– Jag är ju personligen övertygad om att vi på sikt kommer att sätta Klagstorp på åtminstone Europakartan. Vi får ju mejl från folk från hela världen som vill komma och titta på det här men vi har inte haft möjlighet att visa det.

Under intervjun reser vi oss från trädgårdsmöblemanget i Nicklas Östergrens och Malin Kihlbergs trivsamt vildvuxna trädgård. Nicklas går för att hämta en nyckelknippa och låser upp dörren till en av Söderslätts, om inte Skånes, märkligaste lokaler. Längs med varenda vägg i den stora plåtbyggnaden, från golv till tak står uppklädda skyltdockor som allt från flygvärdinnor till svenska karoliner och allt däremellan. Doften av malmedel ligger tät.

– Här har det gått in folk som aldrig kommit ut igen, skämtar Nicklas.

Han har för tillfället snöat in på svenska scouter och visar glatt upp en uniform från mitten av 1900-talet.

Den som någon gång har sett en film har troligen också sett Nicklas uniformer. Här inne hänger Åsa-Nisses kläder från de klassiska filminspelningarna och matrosuniformer från Rederiet. Men här finns också plagg med mer historisk tyngd, som en Röda korset-uniform som tillhörde en chaufför som körde de vita bussarna och en polisuniform tillhörande en polisman som tjänstgjorde under både Norrmalmstorgsdramat och bombningen av den västtyska ambassaden på 1970-talet.

Planerna är, för den som inte redan förstått det, stora. De 1 500 kvadratmeterna ska förvandlas till en unik upplevelse, långt ifrån den gängse uppfattningen om vad ett museum är.

– I Sverige är det så att man kommer in i ett museum och betalar inträdet. Sen går man in i en stor ljus lokal med en massa montrar och grejer men man har liksom sett redan från entrén vad det är man ska uppleva. Vi tänker att vi ska bygga allting i en labyrint, säger Nicklas Östergren.

I svarta rum ska besökaren ledas genom olika miljöer med punktbelysning på uniformerna som kommer placeras i rummen efter olika teman.

– Vi har en hel SJ-vagn demonterad. Vi kan sätta monitorer i tågfönstren med Skåne som passerar förbi och sen kan vi sätta ut stinsar och konduktörer och sånt med SJ-anknytning.

Garderoben kommer att utgöras av gamla logementsskåp som säkert väcker minnen hos en och annan gammal värnpliktig.

– Det kommer nog att bli lite nostalgi för många i och med att vi har just brevbärare och hur de såg ut på 1940-, 50-, 60-, 70- och 80-talet. De har ju ändrats hela tiden. Och folk kommer att minnas att, ”Just det, så såg ju parkeringsautomaterna ut som man stoppade enkronor i”, för vi har ju alla grejer till, säger Nicklas Östergren.

– Inom varje släkt finns det någon som har jobbat på SJ eller posten eller något statligt verk. Och då kan det vara kul att berätta för barnbarnen att, så här såg morfar ut när han jobbade som stins, fortsätter han.

Det gamla kommunhuset i Klagstorp är stort men kommer inte kunna rymma 20 000 uppklädda skyltdockor. Så utställningarna får komma och gå med täta mellanrum. Något som får det att lysa i ögonen på Malin Kihlberg som är scenograf och utställningsformgivare sedan 25 år.

Enligt uträkningar kommer det att behövas mellan 500 och 1 000 skyltdockor till utställningen. Och planerna på vad de första utställningarna ska innehålla har redan börjat ta form. En utställning om vad som hände i Sverige i skuggan av andra världskriget ligger på ritbordet, med lottakår, gränssoldater och flyktingar som rodde i land i Böste. Men också en utställning om kvinnor i uniform genom historien.

– 1957 kom de första kvinnliga poliserna som fick patrullera, 1963 kom den första brevbäraren. Då köpte posten in en damcykel för första gången.

Om allt går som det är tänkt står allt öppet och klart om två år men allmänheten kan nog få sig ett smakprov av vad som komma skall innan dess.