Hon värnar om djurens känslor

För två år sedan gjorde Katarina Lingehag-Ekholm världen uppmärksam på hur de australiensiska merinofåren behandlades. Många fick upp ögonen för så kallad "mulesing", då man skär bort hud från bakdelen på levande får utan bedövning för att förhindra angrepp av flugor som lägger ägg i hudvecken. Blodiga bilder på får kablades ut över världen sedan Katarina lyckats få TV4s Kalla fakta att uppmärksamma problemet.

– Jag skickade först ut brev till klädföretagen för att väcka diskussion, berättar Katarina.

Men det var inte förrän reportrar från Kalla fakta började ställa frågor och visa de obehagliga bilderna som reaktionerna kom.

– Det blev en riktig snöboll. Många klädföretag slutade ta in ullen och media från hela världen hörde av sig, säger Katarina och berättar att Australien tog fram nya riktlinjer för hur man ska arbeta med fåren, även om hon inte är helt nöjd med resultatet.

– Mulesing skulle först stoppas 2010 men man har inte gjort det. Istället har man infört bedövningsspray. Men det är ändå en stegvis förbättring. Det lönar sig att säga ifrån, säger hon.

Katarinas starka engagemang mot orättvisor började egentligen med en folkhögskolas u-landslinje och ett besök i Indien. Sedan fortsatte hon att arbeta med biståndsprojekt innan hon fick arbete som sekreterare på Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök. Men sedan ville hon läsa vidare.

– Jag läste både statsvetenskap, nationalekonomi och miljöekonomi. Jag skulle förstå hur världen fungerade, säger hon med ett leende och konstaterar att världen är mer komplicerad än att man kan plugga sig till ett facit.

Istället ville hon inrikta sig mer mot biologi och hamnade i USA. Där fick hon sedan arbete på olika djurparker som arbetade med olika artbevarande projekt och hon skapade ett kontaktnät för djurskyddsfrågor.

Tillbaka i Sverige blev hon medlem i "Djurskyddet Sverige", en organisation som arbetar för att djuren ska få bättre livskvalitet och kunna ha sina naturliga beteenden.

Från och med i höst har Katarina en plats i "Eurogroup for animals", en samlingsorganisation för olika europeiska djurrättsorganisationer som bedriver lobbyverksamhet i Bryssel. Hon har medvetet valt att inte engagera sig direkt politiskt.

– Jag är rädd att det är för segt, säger hon.

För ett par år sedan flyttade Katarina och hennes familj till gården Framnäs i Hammarlöv. I hagen intill gården går familjens ögonstenar, 15 gutefår med sina svängda horn och mörkgråa ulliga päls. Egentligen var det hennes make Mikael Lingehag som gjorde att hon fick kontakt med just gutefår.

– Han hade precis skaffat gutarna innan vi träffades. "Du tog mig för fåren", har han sagt någon gång, säger Katarina med ett skratt.

Genom sitt intresse för så kallad kognitionsforskning på djur då man testar djurens minne, intelligens och varseblivning började hon själv för fyra år sedan testa om hon kunde träna sina får på samma sätt som man tränar en hund. Och det visade sig att får inte alls är så dumma som det elaka ryktet säger.

– Jag tränar dem med foder och klicker. Det kan du ha till alla djur.

När Katarina närmar sig fårhagen tar det inte många sekunder förrän alla kommer springande och tittar förväntansfullt på henne. Hon kan knappt stänga efter sig för alla vill hälsa och såklart äta från foderhinken.

Efter en stund har de lugnat sig och bara Kalle står kvar vid Katarinas sida.

– Han är så duktig på agility. Han är en riktig klippa. Du är mattes gosse, säger hon med kärleksfull röst medan hon låter honom borra in huvudet i hennes famn.

Hon beskriver fåren som olika personligheter och med ett socialt samspel sinsemellan.

– Generellt kan man säga att baggarna blivit mer sociala. Sedan har vi sett att de får som är födda här är lättare att träna, säger hon och visar hur Kalle både räcker vacker klöv och går runt.

Så fort han gör rätt "klickar" Katarina med en liten manick i handen som kallas klicker. När Kalle hör ljudet vet han att han gjort rätt. Han brukar göra succé då han visar upp sina färdigheter på marknader.

– Det är en fantastisk PR för djurskyddet, säger Katarina som menar att många människor värnar om hundar men samtidigt inte riktigt vill veta hur grisar och andra lantbruksdjur har det.

– De vill gärna ha billigt fläskkött men funderar inte så mycket mer kring det, konstaterar hon.