Krönika: Tron lyfte TFF

Direkt efter slutsignalen samlade Anders Grimberg laget i mittcirkeln. TFF hade just vänt 0–1 till 2–1 mot Hammarby och tagit sin andra seger för säsongen. Han sa att detta var bara början, att de fått en ordentlig skjuts och att det gäller att vårda den skjutsen.

Förklaringen till TFF-segern finns i en god portion matjord i Anders Grimbergs fickor, en biltur till Klagshamn, Julio Iglesias, Jens Sloth och en tro.

Senast Anders Grimberg trädde in som tränare i nöden dröjde det åtta matcher innan TFF spelade till sig en seger. Den här gången blev det full pott direkt.

En tränareffekt? Nej, Grimberg pratade om att det hela var spelarnas förtjänst.

Men det är klart. Om man som tränare väljer att ta in tre nya spelare jämfört med lördagens förlustmatch mot Falkenberg och laget vinner, så nog har tränaren en ganska stor del i segern. Särskilt när just de tre spelarna har en avgörande roll i matchutgången:

Dennis Melander skickade in inlägget till Magnus Anderssons 1–1-mål.

Thiago var matchens bäste spelare.

Mohamed Ramadan satte segermålet – efter snyggt förarbete av Thiago.

Okej Grimberg, ingen tränareffekt, men håll med om att du i vart fall hade matjord i fickorna. Inte minst när du tänkt byta ut Ramadan innan segermålet kom.

”Grimman” ville se en bättre inställning från spelarnas sida, att det ska finnas en tro och att de måste våga. Redan från matchstart var det ett positivare, mer optimistiskt spel än på länge. Spelarna hjälpte varandra när någon var i knipa. Tidigare har de gömt sig, stått stilla och inte kommit till undsättning.

Det är kanske inte rättvist att prata om tränareffekt men Anders Grimbergs inträde har fått spelarna att tro. Vi ska inte lägga något religiöst i det, men det såg ut som om det gått upp för spelarna vad det är som gäller. Ett hårt arbete och ett arbete för varandra är vägen till framgång. Uppenbart när vi pratar lagidrott på elitnivå.

Och när vi gör det ska vi komma ihåg att det finns både berg och dalar. Onsdagens motståndare Hammarby vann fem av de första sex matcherna och har nu endast en seger på senaste sju. Det är inte lätt att förklara på Söder.

Och här, i elitfotbollens sydligaste utpost, är det inte lätt att förklara TFF:s monumentala fall i den djupaste dal. Som Grimberg uttryckte det:

– Varför kan vi inte vinna när det är det mest underbara som finns att göra, särskilt när man är professionell idrottsman.

Matchen på Vångavallen blev en prövning även för den mest prövade TFF-supportern. Ett spelmässigt och chansmässigt övertag av hemmalaget, tre riktigt bra lägen till ett ledningsmål under första kvarten av andra halvlek när Andreas Dahl vackert pricksköt in 1–0 för Hammarby.

Det behöver inte finnas en TFF-gud, men det finns en tro och den tron lyfte laget. Snabb kvittering efter två fina prestationer av Melander och Andersson. Därefter en återuppstånden Thiago som från långvarig tillvaro i kylan presterade den bästa spelarinsatsen på Vångavallen på länge och som lyfte laget, klubben och publiken till sjunde himlen.

Anders Grimberg själv vågade inte tro hela vägen. Till Vångavallen tog han därför omvägen till Klagshamn för att hitta kraft. Det var där som han förra säsongen ledde IFK Klagshamns till serieseger i division två och på hemmaplan var laget obesegrat.

– Jag åkte dit och tittade ut över Klagshamn och hade go musik på – Julio Iglesias.

Så vidskeplig är han. Och ska han fortsätta den vägen kanske han ska be Jens Sloth följa med till Degerfors och resten av matcherna. Den förre TFF-spelaren har sett två matcher i år: Umeå och Hammarby. Sloth är hundraprocentig. Precis som Grimberg.

Jag håller med Grimberg. Det här var en bra skjuts och nu gäller det att vårda den. Det är en lång väg att vandra och mycket hårt arbete kvar.

Vad det blir av det här vet vi inte. Men det sätt som den här segern bärgades måste innebära ett moraliskt lyft för spelarna. Som ”Grimman” sa på presskonferensen:

– Den gode idrottsmannen reser sig alltid.