Fredricson räddade svenskt EM-silver

Ridsport Artikeln publicerades
En felfri Peder Fredricson på hästen All räddade svenskt EM-silver i laghoppningen i ridsport-EM i Göteborg.
Foto:

Tanken var guldjakt. I stället blev det rätt mycket plockepinn – men ändå EM-silver.

Det här var lagfinalen där landslaget kastades mellan hopp och förtvivlan men som sista ryttare räddade Peder Fredricson den näst ädlaste medaljen.

För nionde rundan i rad drev Fredricson sin All In över alla hinder. Sex felfria omgångar i Rio de Janeiro gav till slut OS-silvret efter britten Nick Skelton. Ett år senare lyfte han sin valack till tredje raka felfria rundan på Ullevi – och räddade som siste ryttare i lagfinalen en svensk medalj.

Fredricson tog samtidigt ett rejält grepp i den individuella tävlingen som avgörs på söndag. Där får han sällskap av Henrik von Eckermann.

Inför den avgörande rundan ledde Sverige lagtävlingen. Men kvällens uppvisning stod Irland för – med bara tre ryttare. Bertram Allen ville inte vara med efter två misslyckade omgångar på Hector men guldet fixade trion Shane Sweetnam, Denis Lynch och Cian O'Connor ändå.

Inte en bom föll under de irländska hästarnas hovar.

Henrik von Eckermann gjorde sitt jobb – minus ett tidsfel – som förste svensk ut i vad som hade alla möjligheter att bli en historisk kväll för svensk hoppsport.

– Hästen hoppade något makalöst, de bästa runda den gjort i hela sitt liv. Hon rörde inte en bom på hela rundan. Jag kanske skulle ha gått på fyra (galoppsprång) på sista, men det var för riskabelt. Annars kändes det som att hoppa runt på en 1,40-bana där inne i dag, en makalös känsla.

Och Peder Fredricson avslutade som det anstår en världsstjärna.

Det som händer däremellan var mörker. Först genom Malin Baryard Johnssons och Cue Channas genomklappning och sedan Douglas Lindelöws två rivningar och ett tidsfel på Zacramento. Baryard Johnsson var uppe i 16 fel och publiken hade slutat att hålla andan, över Ullevi gick i stället ett kollektivt sus av besvikelse och rädsla.

– Jag vet att hon aldrig skulle vägra, så innan det blev för farligt valde jag att avbryta. Hon var helt blockerad. Jag hade redan så många fel, så det betydde inget annorlunda för laget.

När Cue Channa kom in i strålkastarljuset på tävlingsbanan gick det helt snett.

– Hon blev helt skärrad. Jag kunde inte påverka henne, men det är ändå skönt så här efteråt att kunna konstatera att hon ändå mår bra och snart har glömt detta.

Henrik von Eckermann följde lagkompisens vådliga färd och led med henne.

– Hästar är inga maskiner och vi kan inte fråga varför de inte tycker om ljuset. Det är lite skuggor och så. Malin var maktlös. Hon kunde ha gjort vad som helst. Det går inte att ge Malin någon som helst skuld. Det var helt rätt att hon avslutade det. Annars kunde det ha blivit farligt, säger han.

Men det som ett tag var djup besvikelse slutade i glädje.

– Det såg inte speciellt ljust ut efter våra rundor, så fantastiskt att Peder samlar ihop det och ger oss det här silvret, säger Baryard Johnsson.

Och fortsatte:

– Hade Peder rivit hade vi inte fått en medalj. Nu är vi genast på mycket bättre humör. (TT)