Fredricson en debutant att räkna med

I centrum: En 45-åring som snart OS-debuterar.

– Det var min dag i dag, säger Jens Fredricson.

Om tre veckor gäller det i Greenwich. Då lämnade det svenska OS-laget ett dundrande styrkebesked – i alla fall i fråga om lagarbete.

Loreens vinnande schlagerdänga Euphoria dundrade i högtalarna. Närmare 5 000 åskådare stampade takten så att de gamla träläktarna gungade.

Det var fest.

Det var glädje.

– Det här är världens bästa publik. Fantastiska åskådare, säger förbundskaptenen Sylve Söderstrand och fingrar på pokalen.

Det var också ett snudd på perfekt sista kollektivt avtryck på svensk mark inför dagarna i början av augusti, när allt ställs på sin spets i London. Det är där kvartetten Jens Fredricson, Malin Baryard-Johnsson, Rolf-Göran Bengtsson och Henrik von Eckermann ska hoppa om medaljerna.

Så är det tänkt.

Dramat på eftermiddagen talade både för att det kan bli så och för att det finns risk för att det kanske inte blir så.

Tufft för von Eckermann

Ingen behöver vara orolig för Bengtsson. Han gjorde – som nästan alltid – precis vad han skulle.

Men för Henrik von Eckermann och hans Coupe de Coeur måste det resas frågetecken. Där fungerade inte mycket och fem rivningar var naturligtvis på tok för många.

Han skrattade med de andra. Men ögonen var inte riktigt med.

– Det är lätt att sammanfatta min dag. Mina två rundor var dåliga. Det är klart att jag är besviken. Det här hade jag inte förväntat mig. Jag har en häst som har kvalitéer för att göra en dubbelnolla. Jag måste kolla vad som hände och se hur hästen mår.

Baryard-Johnsson inledde med en felfri runda, men de två rivningarna i andra med Tornesch är sånt hon vet att hon inte har råd med i ett OS.

– Inte alls bra, men känslan var ändå bra.

Fredricsons ögonblick

Efter andra omgången stod Sverige, Frankrike och Storbritannien på totalt tolv fel och det krävdes omhoppning mellan en ryttare från varje lag.

Då visade Sylve Söderstrand fingertoppskänsla.

I stället för att kasta in Europamästaren och världsettan Bengtsson på banan igen, precis efter att denne och Ninja La Silla fixat den nödvändiga felfria ritten, valdes Fredricson.

Han red som en galning på Lunatic. Felfritt igen – för tredje gången på fredagseftermiddagen – och snabbare än britten William Funell. Och när fransmannen Jerome Hurel rev direkt på först hindret brakade jublet lös i Falsterbo.

– Jag hatar att vara tvåa. Därför var "vinna eller försvinna" min strategi. Och det krävs en lunatic (galning) för att rida Lunatic, säger Fredricson.

I och med segern avancerade Sverige från delad sista plats i Nations Cup till fjärde med två deltävlingar kvar (Hickstead och Dublin).