Dialogen som inte finns
Kommunens årsredovisning från förra året skulle behandlas, ett ärende som brukar bestå av att de styrande politikerna hyllar det som varit och oppositionen kritiserar valda delar. Om kommunstyrelsen beviljas ansvarsfrihet läggs sedan årsredovisningen till handingarna.
I år hade fullmäktiges presidium tänkt om. Nu skulle även allmänheten bjudas in och få tillfälle att ställa frågor om året som varit. Så måndagens fullmäktigemöte inleddes med en frågestund. Fast innan man släppte in gemene man skulle alla nämndsordförandena och förvaltningscheferna presenteras. Därefter fick kommunstyrelsens ordförande Ulf Bingsgård (M) ordet och höll ett anförande om året som gått på traditionell politikerprosa. Det gick drygt en kvart innan fullmäktiges ordförande Inger Hansson (M) kunde bjuda in allmänheten.
”Vi är så klart angelägna om att ha en dialog med er som inte sitter i fullmäktige”, sa hon.
Efter det blev det tyst. Tystnaden bestod. Det hände inget. Till slut var det en person som gick fram, läraren Sofie Paxer verksam i kommunen.
”Tack, välkommen. Du går till historien”, sa Inger Hansson.
Sofie Paxer berättade om de ökade kraven på lärarna och att det finns ett behov av utökad kompetensutveckling. Hon undrade hur kommunen hade tänkt att lärarna skulle få fortsätta att utvecklas.
Bildningsnämndens ordförande Lars Mikkelä (M) svarade att det inte finns ett enkelt svar, men att man jobbar ständigt med utvecklingsfrågor.
”Vi har en förvaltning som har en ständig dialog med rektorsområdena. De behov som fångas upp där tar man då hand om i den verksamhet man har”, sa han.
Skulle förvaltningen inte klara det får man vända sig till nämnden, menade Lars Mikkelä. Med det svaret avslutades frågestunden. Det svaga intresset kan inte tolkas som något annat än en flopp.
Det går inte att förneka att det från fullmäktiges sida finns en vilja till dialog med allmänheten. Ändå är det bekymmersamt när intresset är så lågt. Kanske ligger förklaringen i själva politiken som av många uppfattas som ett fult spel. Politiker klagar ofta på andras insatser och lyfter gärna fram sig själva. Det skapar inte sällan politikerförakt.
Det kan finnas en annan förklaring. Hur mycket kan allmänheten eller ens politikerna påverka egentligen? Lars Mikkelä antyder i sitt svar att politikerna inte har så mycket att säga till om. Om förvaltningen har problem får man vända sig till nämnden, säger han. Borde det inte vara tvärtom, att politikerna visar vägen och tjänstemännen har att rätta sig efter det?
I måndags presenterade Svenskt Näringslivs sin årliga ranking av företagsklimatet i landets kommuner. Det var ingen munter läsning för Trelleborgs kommun som på nytt dalar, från plats 165 till 193 av landets 290 kommuner. Kommunen ligger nu alltså i den nedre halvan av rankingen.
Ranking av företagsklimatet bygger dels på statistik från SCB, dels på en enkät till företagarna. Till årets undersökning tappar Trelleborg framför allt i service till företagen och i kommunpolitikernas och tjänstemännens attityder.
Trelleborgs placering är inte bra och något måste göras akut. Tyvärr är det inte hoppfullt. Kommunens utvecklingsbolag som arbetar med näringslivsfrågor fick nyligen hård kritik av revisorerna, bland annat för att ägaren, kommunen, inte sköter sitt uppdrag. Revisorerna uppmanar kommunstyrelsen att inleda en bättre dialog med utvecklingsbolaget. Kommunalrådet Ulf Bingsgård (M) håller inte med om kritiken och menar att ”en dialog bygger på att två parter samtalar med varandra”.
Något är i alla fall uppenbart fel, utvecklingsbolaget sysslar inte med vad man egentligen borde göra, näringslivsutveckling.
En kommun består av många olika delar. De som bor och verkar i kommunen är oerhört viktiga. Att inte ha en fungerande dialog med dessa är förödande för en kommuns utveckling och framtid. Här finns det mer för Trelleborgs politiker att arbeta med.
