n arkitektur Sätt staden på kartan

Stadsbyggnadsborgarrådet i Stockholm har beslutat avgå till hösten. Det behöver inte vi bry oss om. Men frågorna! Han ville sätta Stockholm på kartan. I Höganäs vill politikerna sätta Höganäs på kartan. I Malmö, i Trelleborg hör man samma sak. Vi måste våga lite, hör man också.

Detta är sant och bra. Men vad vill man då sätta på kartan med? Jo, höghus. I Stockholm har 34 speciella platser lämpade för höghus pekats ut. Rent generellt vill jag påstå att höghus kan placeras utanför städernas centrala delar, det vill säga utanför medeltida gatunät och 1800-talets stenstäder med rutnätsstrukturer. Det kan vara en plats man vill markera eller kan man vilja ge en byggnad en fin utsikt som kompensation för ett ocentralt läge.

Höga hus finns det fullt av på jorden. Turning Torso har haft effekt, men en "stad med ett högt hus" är i sig inte unik. Det finns andra värden, som Höganäs stengods och gruvhistoria och Trelleborgs industri och sjöfart. Om sådant gestaltas och utnyttjas för att förtydliga identitet och ge upplevelser, sätter det på ett bestående vis staden på kartan.

Peter Elmlund på Ax:son Johnsonstiftelsen skriver att den modernistiska stadsplaneringen spelat ut sin roll. Inte för att den misslyckades med sina uppsåt, utan för att den lyckades uppnå något som ingen ville ha.

Modernismen, eller funkis som den också kallas, byggdes för och av ett industrisamhälle. Nu med kunskapssamhället och småföretagens blomstrande behövs en annan, mer blandad stadsstruktur. Vad gör vi nu då?

Vi börjar ju inte från noll, vi har en stad som vi varsamt ska bygga vidare på. Inom Trelleborg finns exempel på både medeltidsstruktur (Gamla Torg, byarna), rutnätsplan (Nygatan, Stortorget), modernism (Hallasvängen, Fagerängen, Malörten).

Efter modernismen slåss nu två teorier. Den ena är "new urbanism" från Amerika, där de nyvaknat försöker återskapa staden, göra gator där man kan flanera, inte bara köra bil och "sustainable cities", hållbara, funktionsblandade, trevliga städer i Europa. Den andra menar att vår tid är så motsägelsefull och kaotisk så det måste avspegla sig i den byggda miljön. "Fuck the context", skit i omgivningen, utropar den nederländske arkitekten Rem Koolhaas. Så resonerade många svenska politiker och arkitekter redan när man rev gamla stadskärnor till förmån för Ica och Konsum. Nu måste dessa byggas om (Valen!) för att matcha externa köpcentra.

Att strunta i omgivningen tycker jag är cyniskt. Vi bygger städer för att leva våra liv i dem. Medan ordning är trist, är kaos förödande, vi måste balansera i det spännande fältet däremellan!