Mer av samma, men bättre

Mitt under pågående debatt kom SCB:s stora partisympatiundersökning. Med mer än 6 500 intervjuade är den mer tillförlitlig än andra mätningar. Den tydligaste trenden är att Socialdemokraterna, som i november med 42,3 procents stöd ensamt var större än de fyra allianspartierna tillsammans, nu är nere på en nivå nära det historiskt dåliga valresultatet från 2006 på 35 procent. Avståndet mellan de olika regeringsalternativen har på ett halvår minskat med tio procentenheter, till blygsamma tre.

Detta borgar – om inte annat – för att valet 2010 blir jämnt. Och det lär ge återverkningar på hettan i den inrikespolitiska debatten, vilket vi såg exempel på redan i går.

Många av partiledarna, som statsminister Fredrik Reinfeldt (M), tog avstamp i EU-valet. Men för hans del var det också ett inrikespolitiskt val.

Om två veckor övertar Sverige ordförandeklubban i EU, och gång på gång har Reinfeldt understrukit hur betydelsefullt detta är, för alla. ”Hela Sverige bär detta ordförandeskap”, sa han från talarstolen i ett försök att få den rödgröna oppositionen att spela med lika villigt som den borgerliga oppositionen gjorde 2001. EU-ordförandeskapet gav då Göran Persson (S) ett förtroendelyft, och anses ha varit avgörande för att han fick förnyat förtroende i valet 2002.

Mona Sahlin (S) hade inga invändningar i denna del utan lyfte i stället fram den oroande utvecklingen i Iran – om än utan samma glöd som Jan Björklund (FP) senare gjorde. Kanske för att exemplet Iran för Sahlins del mest är ett försök att förskjuta fokus. I Iran står striden, minsann, om rösträtten medan S-väljarna här hemma inte vet att uppskatta den, tycktes Sahlin mena. Vi har ju haft ”svårt att få våra väljare att gå och rösta”, sa hon. Som om hon visste vad de som inte röstade skulle ha röstat på.

Bättre då när Sahlin talade om ungdomarnas situation. Allians för Sverige gick 2006 till val på att minska utanförskapet, påminde Sahlin – med all rätt. Däremot gjorde hon en märklig analys när hon hävdade att det ökande utanförskapet inte beror på finanskris och lågkonjunktur utan på den politik regeringen har bedrivit.

LO:s ekonomer har konstaterat att jobbskatteavdraget har inneburit 70 000 nya jobb i Sverige.

Den kris vi går igenom har beskrivits som den värsta sedan 1930-talet.

Konjunkturinstitutet jämför i den rapport som presenterades i går den ekonomiska utvecklingen med situationen under andra världskriget. Arbetslöshetssiffran kommer varaktigt att etablera sig på en högre nivå. Underskottet växer. Statsskulden ökar.

Även Björklund tog upp ungas situation och konstaterade att Sverige har en strukturellt sett, och sedan decennier tillbaka, högre ungdomsarbetslöshet än omvärlden. Han menar, föga förvånande, att utbildningssystemet har varit felaktigt. Lärlingsutbildningar har saknats. Unga har tvingats till akademiska studier.

Detta gör alliansregeringen, som bekant, någonting åt.

Men den utlåsningseffekt som turordningsreglerna innebär vågar man av någon anledning inte ge sig på. Den debatten måste föras mer intensivt under det kommande året.