Att bygga en stad som lockar

"Och var bor du själv?"

De bygglovsökande på stolen framför mig ställde ofta den frågan när jag arbetade som stadsarkitekt i Vellinge kommun. De tappade fullständigt hakan när jag stolt svarade att jag bor i Trelleborg. Varför blev de förvånade? Det kunde naturligtvis bero på att man gillar sin egen ort bäst, det vill säga Falsterbo eller Höllviken där de tog för givet att jag också bodde. Men det är nog inte bara det.

En vanlig villa i Höllviken kostar nästan dubbelt så mycket som en likadan villa i havsnära läge i Trelleborgs kommun. Vad beror det på? Visst kan en trelleborgare fryna på näsan åt Skanörbornas designade hem och champagnevispar, men den som "har mest pengar på banken när han dör vinner".

Det handlar om den bild vi har i huvudet av en ort. Attraktionskraft. Anseende. Charm. Vi bor inte bara i bostaden, vi bor på en plats, i en omgivning. Vi har grannar.

Härlighetsvärden säger man i Danmark.

Helsingborg har en hög strålglans, medan Perstorp 10 km bort har osäljbara hus. Konstigt. Trelleborg och Landskrona är industriarbetarstäder utan kultur och finess? Malmö förknippades med Kockums fabriksvisslor, textilindustri och Mazetti. Medelklassen som ville bo i villa knuffades ut till kranskommunerna. Efter en kraftansträngning har Malmö tacklat förändringen, blivit mer mångskiftande, nu finns högskola, gallerier, Bo01, staden har moderniserats och fått ett nytt anseende. Det är en sådan omvärdering som krävs - och pågår? - för Trelleborg. Här finns inte bara bruna täckjackor, som en kvinna som försökte öppna en boutique här för några år sedan tyckte. Numera har inte bara Skanör färsk hummer, utan även Smygehamn.

När jag flyttade hit från Kolmårdsskogarna på 70-talet tyckte jag det var fantastiskt med ljuset och himlen, med alla bagerierna, de billiga blommorna i stora fång på torget, med gatstenen, med byarna på slätten som liknade de italienska och grekiska byar vi förtjust besöker på semestern.

Hur ska Trelleborg bäst utveckla sitt eget signum? Det är en tillgång att staden har en historia som är avläsbar i struktur, gatunät och byggnader. Till trevnaden hör förstås stränder och parker. Gummifabriken är inte längre densamma, det är numera en högteknologisk verksamhet med täta, dämpa, skydda som motto. Här finns för övrigt 3174 företag till, varav 2113 är enskilda firmor. Inte illa! Med pågatågstrafik kommer arbetsplatser i stora delar av Skåne och Själland att vara inom räckhåll. Inflyttningen har redan börjat. Därför är det möjligt att framgångsreceptet inte ligger i utbyggd hamn, mera lastbilar genom stans centrum?

För övrigt anser jag att politikerna inom alliansen ska hålla ihop, kompromissa och diskutera internt om de vill sitta kvar vid makten. Att regera betyder just det.

Madeleine Brandin är arkitekt och författare