Nöje

Tajtare och ursinnigare

Skivrecensioner
Foto:

Algiers "The underside of power"

(Matador/Playground)

Bästa låt: "The underside of power"

Artikeln publicerades 22 juni 2017.

Algiers självbetitlade debutalbum var ett välspelat hopkok av postpunk, soul, hiphop och gospel som inte hade tillräckligt många bra låtar för att bli minnesvärt. Uppföljaren "The underside of power" är råare, tajtare och väldigt mycket ursinnigare.

Det northern soul-stompiga titelspåret är albumets absoluta höjdpunkt och det är synd att bandet inte har valt att gå i den musikaliska riktningen oftare. Nävarna är lika mycket knutna som på de övriga spåren men det svänger också, vilket gör allting roligare. Det är en snygg blinkning bakåt till när brittiska band som Redskins, The Specials och The Selecter tände en politisk fackla under Thatcher-åren samtidigt som de fick sin publik att dansa.

Men Algiers lever inte bara i det förflutna utan för även ovan nämnda fackla in i samtiden och en amerikansk kontext där det är trapbeats, inte Motown, som tonsätter den politiska vreden.

Patrick Stanelius/TT