Madeleine Brandin

Tycka ska inte vara enkelt

Madeleine Brandin Artikeln publicerades

I Trelleborg ser man här och där män sitta på små flätade stolar på gatan. De sitter utanför butiker och caféer och pratar.

Ofta talar de på ett språk jag inte förstår. Jag har alltid gillat att se det, både här och i turkiska och grekiska byar. Jag har föreställt mig att de talar politik. Tills jag såg en film där pratet var översatt och textat, då visade det sig handla mest om ont i ryggen, dagens middag och familjeskvaller. Men ibland också om gemensamma samhällsangelägenheter.

På arbetsplatsers fikastunder går diskussionerna stundtals heta om politik och samhällsfrågor i tiden. Människor tycker så mycket. De ringer radions ”Ring P1” och kommentarsfälten i tidningarna fylls av såväl insiktsfulla som ruggiga inlägg. Det tycks på ledarsidor och på insändarsidor. Facebook vill i stället göra allt snällt och positivt med sin ”gilla-knapp”. Ingen gillar gnällspikar och kverulanter och besserwissrar.

Min pappa brukadesäga att ”jag har inga åsikter om någonting”. Han ville alltid veta mer innan han uttalade sig. För att tycka måste man tänka och veta. Det irriterar när tyckarna målar världen i bara svart och vitt, när man ger förenklade svar på komplicerade frågor. Människor älskar att lägga sig i andra människors liv, man tycker de gör fel när de inte gör eller är som man själv. Vi är sociala varelser som interagerar. Men att tycka är att ta ansvar. När man argumenterar med andra slipas tankarna. Komplexa frågor ska inte förenklas, men måste avgränsas. Man kan inte prata om allt på en gång.

En vacker resa över Söderslätt i augusti med orangegul havre, klippta vägrenar, får i hagar och harar över vägen. I skymningen förändras proportionerna. En sådan månskenskväll vill man helst uppleva frid och slippa tycka något. Det räcker att spekulera över rymdsonden Curiositys landsättning på Mars. Där finns vatten. Kommer man att finna liv? Då är ingenting längre som förut.

Men vi lever på jordenmed en skyldighet att tänka efter och bilda sig en uppfattning. Så var det med nazismen på 40-talet. Ju närmare i tid man är skeendena ju svårare är det, som nu till exempel den nordafrikanska våren. Det har gällt att rösta om kärnkraft eller välja till riksdagen och kommunfullmäktige. Politiker behöver få respons, det är viktigt att medborgarna bedömer, värderar och kommenterar. Samhället byggs inte genom lagstiftning enbart. Det är ett växelspel mellan regelverk och hur det blir i verkligheten.

Jag vet att politiker lyssnar på opinionen. Om politiker inte får någon reaktion, mer än i valresultaten, är det svårt att veta om de gör rätt saker. Sedan är det förstås så, att de flesta beslut ändå är impopulära, ”vi kan inte höja pensionerna”, ”det blir inte fler lärare”, ”vi måste spara”.

Jag tröstar mig med en rad av Leonard Cohen: ”There is a crack in everything. It’s how the light get’s in”.

Madeleine Brandinär arkitekt och författare.