Investera i mellanrummen

Liknande ämnen behandlades under helgens skånska bokmässa på Fredriksdal i Helsingborg. Arrangörer var Skånes Hembygdsförbund och Författarcentrum syd.

Det mest värdefulla ägs av ingen. Klar himmel över skimrande hav, orkidéer och igelkottar, kärlek, hälsa och vänskap. Därför har det mest värdefulla inget pris. Det syns inte i bokslut eller räkenskaper när det fördärvas eller försvinner. Ibland låter man staten gå in som ställföreträdande ägare, så som när man myntat begreppet PPP, ”polluters pay principle”, förorenaren betalar. Det har väl hittills lyckats så där.

Kreativitetens kärna är uppfinningsrikedom. Kriminalitet är destruktiv kreativitet, menar Elisabeth Högdahl, forskare vid Malmö högskola. Hon talar om stadens kryphål, de där områdena utan ekonomiskt värde som ingen riktigt äger och bryr sig om, farliga områden nära järnvägen, sjaviga kvarter där lokaler står tomma och putsen ramlar av fasaderna, hålen i gatorna lagas inte och på parkeringarna står gamla bilvrak. Där händer det kreativa saker, barn bygger kojor, det ordnas loppis och tillfälliga serveringar. Gerillaodling, när människor odlar grönsaker i parker eller på ödetomter. Det låter bra. Fast fan tro’t. Slum är slum, smuts är smuts, rädsla är otrygghet, missbruk är misär.

Vi bor alla mitt i värld­en. Det är ett vackert mantra av Liv Zetterling från Glokala folkhögskolan. Vi alla, du och jag, liksom boende i Bangladesh eller på Manhattan, varje människa har en plats och det vi gör där är viktigt. Zetterling är handledare i återbruk och re-design. Jag tänker också på ”falafeltvålen”, framställd för några år sedan av återanvänd frityrolja, utvecklad av det lilla företaget Apokalypslabotek. Ja, de har ofta speciella namn, de nytänkande företagen.

Som individer behöver vi alla glipor där ljuset kommer in, säkra reträtter när vi gått vilse och andningshål när det känns tufft. Men ett samhälle? Trelleborg? Otrygga områden är inte trevliga. Men områden med ringa ekonomiskt värde kan ha en potential. Omvandlingsområden är de mest spännande, kanske oanvända industrilokaler i hamnen. Det verkar som det ska ske i en viss ordning.

Samhället, kommunen måste först modigt öppna för en okänd kreativitet genom att upplåta mark och lokaler för konstnärer, musik, motorsport, företagsinnovationer mm. När dessa berett marken, gjort en första uppryckning, visat att här finns något, då kommer investerarna och kapitalet efter. Först måste människor berika platserna med drömmar och stark vilja.

Nu öppnar Emporia strax. Det är en utmaning för Trelleborg att finna sitt mellanrum och utveckla något eget, att bli intressant för investerare och för nya boende.

Madeleine Brandin är arkitekt och författare.