Har vi något val?

Av mina 31 kyrkor i Trelleborgs kommun är det bara en jag egentligen tillhör. De tre andra finns i Karlskrona där jag bor ibland. Byggnaderna är viktiga för alla, för mig är också det som händer där inne angeläget. Jag går till ett varmt kyrkorum, orgeln gnäller, prästen predikar, vi ber, något händer som jag vill vara med om.

Svenska kyrkan har över 5,5 miljoner medlemmar, cirka 70 procent av landets invånare. Kyrkan, nu lyckligt fri från staten, är en medlemsförening som ska styras på något sätt. Det ska även Röda korset och Hyresgästföreningen. Det brukar ske genom årsstämmor, där medlemmarna kan rösta. Förr röstade man om kyrkopolitik i allmänna val. Detta verkar nu fasas ut, men ännu är det enda soppa av listor med mer eller mindre stark koppling till politiska partier. Sverigedemokraterna har hittat en ny arena. Sedan år 2000 finns en kyrkoordning, som reglerar Svenska kyrkan. Den ska vara demokratiskt organiserad, den ska vara episkopal (dagens biskopar är vigda i obruten följd ända till apostlarna), landsomfattande samt evangelisk-luthersk. Riksdagen har alltså förbluffande nog bestämt att vi ska tillhöra den lutherska trosfamiljen.

Medlemmarna kan rösta i tre val, kyrkomötet på nationell nivå, Lunds stift och i hemförsamlingen. Till kyrkomötet finns 14 listor, varav 9 är direkt partianknutna. I Trelleborg finns fem församlingar, där alla utom stadsförsamlingen har en enda lista med bara personnamn. Anderslövs, Dalköpinge och Källstorps församlingar har vardera lite under 5 000 invånare, Hammarlövs över 2 200 och Trelleborgs församling nära 23 000 invånare.

Det som ändå kan kännas meningsfullt är att man kan personrösta. På Svenska kyrkans hemsida finns alla nominerade församlingsvis. Där finns också argument för att rösta, som att påverka var kyrkan ska lägga sin kraft och min kyrkoavgift, för att kyrkan spelar en viktig roll i närsamhället och i världen.

Röstar vi om djävulen finns eller ej? Om vi ska tro på Gamla testamentet eller bara på Nya? Det gamla innehåller passager som får mig att rysa och tänka, att detta vill jag inte ha med att göra. Men det är klart, vi röstar inte om sådant. Det gjorde man i Konstantinopel när östkristna kyrkan skildes från västkristendomen. Eller när Luther frigjorde den protestantiska kyrkan från den katolska. Vi röstar inte om tron. Det vill jag inte heller vi ska. Vi röstar inte heller om vem som ska bli ny ärkebiskop, kanske Antje Jackelén från Lund? Men ändå. Kyrkovalet borde vara fritt från partipolitik och handla om hur kyrkan ska verka i samhället, i trons anda.

När valdeltagandet är lågt, cirka 12 procent förra valet, är det alltid risk för kupper. Därför uppmanar jag ändå dig som är röstberättigad att rösta. Val med lågt deltagande motverkar hela syftet.

Madeleine Brandin är arkitekt och författare.