Chefen och chefen
Den lilla staden där inget farligt händer och där rövarna omvänds till rättskaffens människor bara man uppmuntrar dem. Varför kommer jag att tänka på detta just nu?
Jag blev beklämd när jag läste att kommundirektören fått sparken. Vad som hänt inne i huset kan vi utanför inte ha någon uppfattning om. Men oppositionen får blodvittring och vi invånare undrar vad som pågår. Det är ju vår, medborgarnas, angelägenhet, det är inte vilket företag som helst. Är det en kamp bland politikerna som pågår? Hur reagerar de andra tjänstemännen? Med intriger, inställsamhet, positionering, tillbakadragenhet eller vad?
Det är inte bra när en kommun har problem i ledningen. För några år sedan sa sossarna upp Gilda Johansson och nu säger alliansen upp Christer Fredriksson. Att säga upp en ledande tjänsteman kan tyda på handlingskraft. Eller visar det på samarbetssvårigheter, även från politikerhåll? ”It takes two to tango” som bekant.
Politiker ska peka ut målen och strategierna, tjänstemännen ska verkställa dem. En kommunal chef ska vara sakkunnig och kunna berätta och förklara konsekvenser, lagar och tillåtlighet, ska ge sin åsikt, varna när politiker vill fatta olagliga beslut. När beslutet väl är fattat måste tjänstemannen foga sig även om hon själv tycker annorlunda.
De olika partierna ska kunna lita på att tjänstemannens information är korrekt och opartisk. Tjänstemannen är opolitisk och ska kunna sitta kvar efter ett val, när politikerna byts ut. En chef ska lyssna såväl uppåt som nedåt, utåt och inåt, vara drivande, kommunikativ och ta initiativ.
Att säga upp en kommundirektör efter en kort tid väcker oro. Är Trelleborg en kommun med bra klimat och samarbetsanda? Beslut kan inte gillas av alla, det finns olika sätt att se på saker och ting. Men en ledare kan uppfattas och respekteras som en ledare. En sådan allmänt respekterad ledare var Erlander, på lokal nivå uppskattades Göran Holm under många år inte bara av moderater, och idag verkar Anders Borg inge allmänt förtroende.
Att leda ett företag är inte jämförbart. Där finns helt andra incitament för verksamheten, målet är ytterst att tjäna pengar. I en kommun handlar det om att lösa gemensamma behov. Det är en ytterst komplex verksamhet, från att lära barn läsa, till rondellbyggande och till att skapa attraktionskraft. Chefen politikern ska ha en vision för allt detta, och chefen kommundirektören har ansvar för hela samhällsbyggandet.
Vi önskar att det var Kamomilla stad vi levde i. Det kunde det vara. Vi har inte Haitis problem eller Burmas odemokratiska styrelsesätt. Trelleborg kunde vara som Voltaires ”Den bästa av världar”.
Madeleine Brandin är arkitekt och författare.