Trelleborgarna har rätt att kräva lugn – ge inga ursäkter för kriminaliteten
Bilbränder på Övre, mordbrand på Fagerängen och skjutning mot restaurang Istanbul. Det är en sida av Trelleborg som ingen längre kan blunda för. Skottlossningar i centrum är ännu inte vardagsmat, men för varje som inträffar ökar misstron mot samhällets förmåga att hålla kriminaliteten stången. För mindre än ett år sedan skottskadades flera personer bara några hundra meter bort från den senaste skjutningen. För trelleborgarna blir detta ännu ett bevis på att staden är på väg att bli en sämre plats att röra sig i, bo i, trivas i. Kan man parkera sin bil över natten? Vill man gå på restaurangen bland knarkpåsarna? Vill man bo där det smäller runt knuten? Vill man låta egna ungdomar röra sig i stan?
Polisen säger det som polisen förväntas säga: ”Det som sker i form av våldsbrott, alltså det som sker utanför det mer normala, sker oftast internt och är ofta kopplat till den brottsliga verksamheten. Gemene man här i Trelleborg behöver inte vara speciellt orolig.” (TA 19/9)
Så är det förstås, det är större risk att dö i en trafikolycka på väg 9 än att bli skjuten till döds på restaurangbesöket. Hemma lurar faror som att snubbla nerför trappan eller att halka i duschen. Har man otur har man en familjemedlem som är våldsam.
Allt det där vet människor, men det gör faktiskt inte saken ett dugg bättre. Man vill inte ha kriminella uppgörelser på stadens gator, även om man själv inte är måltavla. Man förstår att det också innebär att näringsidkare kan hotas av stölder, rån och utpressning. Man känner ungdomar som har dragits ner i knarkträsket och vill för allt i världen inte att det ska hända fler, och absolut inte de egna. Man inser att om gängen etablerar sig än mer får de snabbt fler unga människor att lockas att själva bygga sin status och sitt liv på snabba pengar. I en liten stad som Trelleborg kan det gå fort utför, det finns få ställen att komma undan om gängen breder ut sin verksamhet, erövras centrum av fel element slår det mot alla.
Därför finns inga ursäkter. Det finns inga tröstens ord som hjälper om att det är värre på andra ställen, att ungdomsbrottslighet kommer och går eller att det minsann var otäckt redan på raggarnas tid.
Trelleborg kan bättre, måste bättre. Väljarna har i flera år sagt sitt. Det kan man tycka vad man vill om. Sverigedemokraterna har inte bidragit ett dugg för att göra staden tryggare, och tycks inte heller villiga att försöka ta över styret, vilket både Socialdemokraternas Torbjörn Karlsson och Centerpartiets Patrik Holmberg frågar om SD är beredda att göra.
Men hur och vem som ska styra Trelleborg och i samarbete med vem är en helt akademisk fråga så länge man inte har några svar på hur kriminaliteten ska mötas. Det kanske är lika bra att dra lott om kommunstyrelseordförandeposten och sedan köra stenhårt på ett program för att mota den kriminella Olle i grind och se till att Trelleborg inte glider längre bakåt. Allt är inte nya hus och glada människor på arkitektritningar. Det finns ett här och nu som måste lösas.
Polisen är ingen kommunal organisation och har sina interna brister och sina prioriteringar – det är ingen tvekan om att Malmö tar resurser från övriga Skåne. Men kommunens ledning har all rätt och skyldighet att vrida kravkranen på högsta tryck. Kräv att få insyn i hur gängen ser ut, hur de arbetar, vilka individer de består av och vilka miljöer de behärskar. Se till att få in kompetens i skolorna som har förmåga att se och ingripa mot företeelser som inte hör hemma där. Öka insatser där polisen inte anser sig orka med, sätt av mer resurser till kommunala ordningsvakter, kräv gärna staten på bidrag för att den inte orkar med sitt uppdrag. Tveka inte om att öka videoövervakningen – kritikerna menar att det flyttar brottsligheten, men effektiviteten där de sätts upp är uppenbar, och det hjälper till att lösa brott. Se till att utbilda alla lärare, socialarbetare och övrig offentlig personal i hur brottsliga nätverk fungerar, hur man ska upptäcka dem och hur man ska agera när man utsätts för dem. Och se alltid till att erbjuda alternativ för dem som rör sig i kriminellas närhet eller redan har påbörjat sin egen bana, men på ett tidigt stadium och med hårda krav.
Ta hjälp från andra städer, i Sverige och utomlands för att se hur de jobbar, kan Landskrona ha något att erbjuda i rådväg?
Kriminaliteten är ingen punkt långt ner på att-göra-listan. Den måste högst upp, där bland skolorna och äldreomsorgen. För klarar Trelleborg inte av att möta kriminaliteten på den här nivån, så kommer den snart att sluka än mer av resurser och göra ännu fler människor rädda.
Handla nu.
