Sverige behöver inte mer satir
Myndigheten för arbetsmiljökunskap i Gävle hann knappt öppna innan medierna började rapportera om kristillstånd för myndighetens egen arbetsmiljö. I centrum stod dess generaldirektör Nader Ahmadi som påstods ha kommenterat kvinnors klädsel på ett opassande sätt. Till slut tröttnade dock dåvarande arbetsmarknadsminister Ylva Johansson på avhoppen från myndigheten och uttalade att hon saknar förtroende för myndighetens arbete och att situationen skulle utredas. Nu rapporterar DN att företagshälsovårdföretaget Previa hoppar av sitt utredningsuppdrag. Anledningen är att ledningen inte tillåtit Previa att även intervjua den personal som lämnat Myndigheten för arbetsmiljökunskap på grund av arbetsmiljön. Det hela påminner om den gamla Hassansketchen om mjällschampo –”är det schampo för eller emot mjäll?”
En annan uppmärksammad färsk myndighet är Jämställdhetsmyndigheten, som hann vara i gång några månader innan det larmades om att 70 procent av personalen hotades av utbrändhet. I ledningsgruppen fanns då för övrigt enbart kvinnor, i dag är det sju av åtta. En av dem är för övrigt HR-strateg, det moderna namnet på personalchef, som ska se till att organisationer lever upp till myndighetskrav på bland annat jämställdhetsområdet.
Myndigheterna har att svara inför regeringen. Regeringen svarar inför riksdagen. Just nu renoveras riksdagens ledamotshus. För det krävs byggarbetare. För byggarbetare krävs byggbodar. Nu visar det sig att byggbodarna måste målas om. De har nämligen fel färg, enligt stadsbyggnadskontoret i Stockholm. Två gånger måste de målas för att nyansen ska bli acceptabel, till ett pris av cirka 200 000 kronor (SR 26/9).
Det är förstås brödsmulor för skattebetalarna. Ja, inte för den strävsamma person som får se sin skatteinbetalning gå till detta ändamål förstås. Om man nu tänker så om de kronor som ska förbrännas, vilket varje offentlig beslutsfattare borde göra.
Nu är egentligen en av de bästa sakerna med Sverige att vi har den här typen av stolligheter. Det har varit ett välståndets tecken att det har funnits en byråkrati att skämta om och förfasas över. Ett par generationer författare, debattörer, och satiriker har byggt sina karriärer på detta.
Men om tokerierna går för långt tar politikerna och byråkraterna brödfödan även från dem. Marknaden är så att säga mättad.
