Ledare

Sveket mot Skåne

Ledare Artikeln publicerades
Förlorare som spelade ut fel kort.
Foto:Foto: Pontus Lundahl/TT
Förlorare som spelade ut fel kort.

Istället för att enas kring en kandidatur för Europeiska läkemedelsmyndigheten körde alla nordiska länder sitt eget race. Det är pinsamt och uselt.

Spelet kring den kommande flytten av Europeiska läkemedelsmyndigheten, EMA, har inte varit det skönaste. Konkurrenterna satsade med överbud av offentliga insatser för att få myndigheten till sin stad. Och i spelet inför omröstningen har det rapporterats om att kandidatländerna utlovat gentjänster mot andra medlemsländers röster.

En placering av en sådan avgörande myndighet borde rimligen ske efter ett mer objektivt bedömningssätt än en popularitetstävling som slutar med lottning i sista omgången. I den drog Amsterdam vinstlotten och Milano nitlotten.

Helsingfors och Stockholm åkte ut på ett tidigt stadium. Köpenhamn föll i näst sista omgången. Och enligt uppgift stödde Sverige då inte Köpenhamn.

Den danske utrikesministern, Anders Samuelsen, och hälsoministern, Ellen Trane Mørby, var med rätta upprörda över hur Sverige hanterade saken. ”Svenskarna svek oss i dag.” ”Det är inte normalt” konstaterade Samuelsen efteråt.

Blott dansk bitterhet? Nej, inte alls. Det finns all anledning för danskarna att vara besvikna och arga. Den svenska regeringens agerande har varit uselt från början till slut. Danskarna har också en del i ansvaret, liksom finnarna.

Hade regeringarna från början agerat för en gemensam kandidat hade man skapat en nordisk tyngd, som varit betydligt svårare för övriga att stå emot.

Av de nordiska städerna hade Köpenhamn, med den mycket starka och forskningsintensiva läkemedelsindustrin i Öresundsregionen, den överlägsna geografiska placeringen och de utmärkta kommunikationsmöjligheterna, haft den absolut största potentialen att dra det längsta strået i Europa. En placering för EMA här hade stärkt Skåne, men också betytt mycket för hela Nordens Life Science-sektor. Därför stöttades också Köpenhamn av Region Skåne, men tyvärr mot den svenska regeringens uttalade vilja.

Även om en gemensam nordisk kandidatur inte hade nått ända fram hade det varit en tydlig markering både inom Norden och utåt om stärkta band. Det är något som behövs, inte minst sedan de upprivna såren mellan Danmark och Sverige i samband med flyktingkrisen 2015. Men nu har regeringarna återigen missat chansen att bygga ett starkare partnerskap i Skandinavien.

Den svenska regeringen tänker kortsiktigt och inåtvänt, med fortsatt Stockholmsperspektiv. Här hade man på allvar chansen att göra något som gav avtryck, till skillnad från utplaceringar av obetydliga småmyndigheter i andra svenska städer.

Det värsta är det långsiktiga perspektivet, att relationen mellan grannländerna fortsätter att försämras. Norden måste lyfta sin position inom EU, arbetsmarknadsregionerna behöver vidgas, försvarssamarbetet stärkas och den ekonomiska potentialen utnyttjas.

Visst är det festligt att skriva ett till intet förpliktigande ”strategiskt partnerskap” med Frankrikes president. Men är det något Stefan Löfven borde prioritera så är det samarbetet med Lars Løkke Rasmussen, Juha Sipilä och Erna Solberg.