Stoppa fördärvandet av Trelleborg
Det finns möjligen en sak som är besvärligare att lösa än Brexit i Storbritannien. Det är att få till in- och utfarten till hamnen i Trelleborg. En sak kan alla vara säkra på – vilken lösning som än väljs kommer många att bli riktigt sura. Ingen vill ha en väg utanför husknuten eller tvingas flytta på grund av den. Men resultatet får ändå inte bli Trelleborgs motsvarighet till en hård Brexit: att dra lastbilstrafiken genom precis hela stan, från väster till öster och öster till väster. Att kombinera det med något slags hamnstadsbygge som ska ligga söder om denna fyrfiliga vägbarriär och med den befintliga staden norr om den, som föreslås i den av kommunen och Trafikverket finansierade konsultrapporten, är att planera in en katastrof. Ingen gångtunnel i världen kan rädda ett sådant Albert Speer-projekt.
Trelleborg blir inte staden vid vattnet utan staden vid lastbilsautostradan. Till och med konsulterna inser att det är tokigt med lastbilar genom hela stan, då de i sin rapport erbjuder en version för återställande: ”Den strategi som föreslås i denna utredning är att utforma Travemündeallén med utgångspunkt att den skall kunna byggas om till ett parkstråk i framtiden om transportbehoven skulle ändras eller om en eventuell ringled skulle skapas så att detta kan möjliggöras.”
Bygget av en hamnstad måste självfallet göras med utgångspunkt i en permanent lösning. Det ska handla om att göra hela Trelleborgs stad till en sammanhållen helhet vid vattnet. Det måste göras med respekt för den gamla staden och med större fantasi än ännu en Hammarby Sjöstad, Västra hamnen, eller vilket annat som helst liknande projekt runt om i Sverige, alla ritade med den fyrkantiga penna som skickas runt mellan landets arkitektkontor.
En dyr ringled eller en möjligen ännu dyrare tunnellösning – förberedd för elektrifiering – är de två minst dåliga alternativ som finns för att rädda det här projektet. Som denna ledarsida har konstaterat många gånger har det mesta gått i fel ordning. Utflytten och utbyggnaden av hamnen åt sydost sattes igång utan att kommun och statliga myndigheter var överens om helheten. Och osäkerheten skär genom Trelleborg och Trelleborgs invånare. En våg av omröstningar om olika förslag skulle med sannolikhet påminna om det brittiska underhuset – inget får majoritet.
Då har trelleborgarna ändå aldrig ställts inför den än mer existentiella frågan: nollverksamhet i hamnen, icke-utflytt eller full utflytt. Nu är det sista alternativet som gäller och då måste också hamnen leverera ekonomiskt. 2018 hjälpte försäljningar av fastigheter till att på pappret höja resultatet till 23 miljoner kronor efter finansiella poster. De försäljningarna går dock inte att göra om fler gånger, det är verksamheten som måste bära sig.
Av den senaste årsredovisningen framgår att bolaget har drygt 711 miljoner kronor i skulder med en soliditet på 24 procent. Det behöver inte vara några problem så länge upplåningskostnaderna är hyfsat låga och hamnen levererar resultat. Riskerna är kopplade till konjunktur och räntor, där variablerna de senaste åren har spelat hamnbolaget i händerna. Beroende på vilket nyckeltal man väljer kan man se både goda och dåliga tecken i hamnbolagets utsikter, men alldeles oavsett är utgångspunkten att ökad trafik är det som ska bära hamnen. Att låta den gå rätt genom stan är ett dåligt sätt att betala tillbaka till trelleborgarna för deras borgensåtaganden.
De stora värdena av en hamn finns i andra led, utanför kommungränsen. Därför är det egentligen en självklarhet att staten och dess myndigheter ska finansiera hållbar och långsiktig infrastruktur kring hamnen och att göra det på ett sätt som höjer värdet av Trelleborg. Det senaste förslaget är snarare att betrakta som en skymf, ett skämt, en misslyckad servettskiss. Vad Trelleborg egentligen skulle behöva är någon kompetent utomstående som utvärderade hela projektet från början till slut, utan vare sig skygglappar eller hänsyn till gamla pengar, men med framtidsvision och trelleborgarnas bästa för ögonen. I brist på det får trelleborgarna fortsätta att leva med sitt eget Brexit.
