Ledare

Skapa ungdomsrörelse

Ledare Artikeln publicerades

 

Innebandyn föddes som spontanidrott.
Foto: Sören Andersson/TT
Innebandyn föddes som spontanidrott.

Dagens ungdomar dricker, röker och slåss mindre än gårdagens. Men de sitter mer inomhus, har färre vänner och kärleksrelationer. Så blir de också ledsnare.

I många hem kretsar numera föräldrarnas oro inte kring var deras ungdomar är någonstans om kvällarna. De är nämligen ofta på samma plats – på det egna rummet vid en skärm av något slag. Nu söker man istället råd hos varandra för att få bort de unga från den digitala grottan.

I tidskriften Economist konstateras att denna förändring gäller i en stor mängd länder. Trenderna kan se lite olika ut, men det genomgående temat är att ungdomar i hög grad lever sitt liv vid skärmen. Det betyder att de utsätter sig för färre faror som alkohol, narkotika, slagsmål och oskyddat sex. De håller kontakt med omvärlden på nätet och lär sig engelska. Mycket positivt följer alltså av den uppkopplade världen.

Men å andra sidan kommer de aldrig ut från rummet. De blir mindre sociala, rentav ensamma, jobbar extra i mindre utsträckning och har inte sex alls. Antalet hemmasittare – ungdomar som inte går till skolan – ökar och fler blir deprimerade. Vill de sig illa har de som unga unga vuxna varken ekonomi eller förmåga att flytta hemifrån.

Det är alltså inte underligt att många föräldrar numera fokuserar mer på problemet att ungdomarna sitter inne för mycket än är glada över att de inte dricker sprit på okänd ort.

Är det något vi lärt oss är det att motion håller hjärnan friskare och gladare. Tyvärr hänger tonåren också ihop med att många slutar med sin idrott. Idrottsklubbarna, inte minst de inom de stora lagsporterna, spetsar till verksamheten, ökar träningsmängden och fokuserar på dem med mest talang. Det är nu det står klart att den breddverksamhet man talar om ofta i slutänden syftar till att skapa nya spetsspelare.

För dem som tycker att det är skoj att lira lite boll ibland men inte har det som främsta intresse i livet blir gärna resultatet noll rörelse – man lägger av med allt. Och är det något som tycks ha försvunnit i internetåldern är det spontanidrotten där kvarterets ungar samlades kring några improviserade målstolpar. Sporter som för några decennier sedan föddes ur leken – som innebandy – har blivit organiserade och professionaliserade. Finns det då något sätt att locka ut även de mest innesittande ungarna ur boet? Möjligen genom att skapa fler möjligheter till idrott på mindre allvarliga villkor.

Nya fina hallar och planer kostar mycket, vilket också betyder att grindar och portar stängs för dem som inte har några andra ambitioner med sitt sportande än att ha roligt en stund. Kanske skulle en del av de resurserna kunna användas till att öppna för mer spontana aktiviteter, utan krav på träning flera dagar i veckan och utan något annat mål än att förena nöje med motion. En ungdomsrörelse med fokus på skoj mer än något annat, men där bonusen kommer i form av friskare och gladare unga.