Skånska vårdköer är helt onödiga
Moderaterna i Skåne har med hjälp av opolitiska tjänstemän i regionen och statistik från SKL tagit fram en rapport om hur väntetider och vårdköer utvecklats i Skåne de senaste åren. I rapporten görs också jämförelser med andra landsting. Ett landsting som sticker ut är Halland, som på flera punkter överglänser sin granne. När det gäller att uppfylla den nationella vårdgarantins löften om operation inom tre månader är det bara i undantagsfall det inte görs i Halland, ungefär fyra av hundra får inte operation i tid. I Skåne är det var fjärde patient som får vänta längre än 90 dagar.
Enligt rapporten har operationsköerna i Skåne vuxit drastiskt sedan 2012, till över 4 600 patienter i slutet av 2017, en fördubbling mot 2012. Även köerna till det specialistbesök, till återbesök och till barnpsykiatrin har blivit väsentligt längre.
Det märkliga med köer är att de inte sparar pengar. De kostar i alla ändar. De kostar för patienterna i form av lidande och inkomstbortfall. De kostar för patientens arbetsgivare. Och de kostar för Region Skåne – det blir inte billigare för att man skjuter upp en åtgärd som ändå måste bli gjord. Alla som har väntat med att reparera bilen vet att det slutliga ekonomiska resultatet av den tillfälliga snålheten i längden blir uselt.
Är det då brist på pengar – Alliansen har tillsammans med SD motsatt sig skatteökningar i regionen – som sänker den skånska vården? Skattesatsen i Hallands landsting är marginella 13 öre högre. Det är möjligt att en skattehöjning kommer att bli nödvändig i Skåne kommande år, vilket är illavarslande eftersom kommunerna också kan pressas ditåt.
Men under de gångna åren har skatteintäkterna till landsting och kommuner ökat med runt 4 procent per år. Hälso- och sjukvården inom Region Skåne har en budget på 33,8 miljarder kronor 2018 – 6,2 miljarder kronor mer än 2014. Samtidigt har kostnaderna ökat och vårdproduktionen minskat. Patientbesöken i primärvården minskade från 1,4 miljoner 2016 till 1,3 miljoner 2017. Operationskapaciteten på Skånes universitetssjukhus sjönk med 5 procent från 2016 till 2017.
Kö är ett alldeles speciellt fenomen. Det finns kommersiella verksamheter där kön är en del av affärsidén. En nattklubb utan kö är ingen riktig nattklubb.
I det mesta av annan kommersiell verksamhet är långa köer däremot dåligt. En lagom kö kan sälja några tuggummin extra i kassan, men en lång kö irriterar kunder och får dem att lämna butiken och gå till en konkurrerande inrättning. Ett jämnt och fint flöde är bäst för butiksinnehavaren och kunden blir också glad.
I offentlig monopolverksamhet är verkligheten en annan. Där finns inga inbyggda piskor och morötter. Brukaren, patienten, klienten – eller vilket ord man nu använder för att undvika vänsterns mest hatade glosa ”kund” – har ingen annanstans att gå. Utföraren förlorar inget på att låta kön växa, det kan tvärtom vara ett argument för att ropa efter mer pengar i nästa budget.
För att komma runt detta kan politikerna försöka efterlikna en marknad, som att ge extra pengar för varje patient som faktiskt behandlas. Alliansens så kallade kömiljard fungerade på ett sådant sätt, staten sköt till pengar till de landsting som uppfyllde mål för hur många patienter som behandlades inom viss tid. Densom skötte sig fick alltså mer pengar. Den nuvarande regeringen ändrade det och kopplade pengarna till befolkningsmängd, vilket låter rättvis men rycker bort moroten.
Ett annat beprövat sätt att minska köerna är att låta patienten vara mer av kund och ges möjlighet att välja mellan olika utförare. Då ger patientkunden sin skattecheck till någon som verkligen levererar det som utlovats.
I Region Skåne har de genomförda vårdvalen haft mycket lyckade effekter på köerna. Vårdval för utprovning av hörapparater infördes 2009 och köerna är borta, trots att antalet patienter har ökat med 20 procent.
Inom grå starr-operationer genomfördes ett vårdval 2012. Antalet operationer har ökat från under 12 000 till nästan 20 000 och 94 procent får sin operation inom 90 dagar.
Det finns alltså sätt att minska köerna. Många av dem har ideologisk bäring eftersom det innebär att de politiskt styrda monopolen konkurrensutsätts och vinstdrivande bolag accepteras.
I ett skattefinansierat system kräver det genomtänkta regleringar för att motverka överutnyttjande. Men en sak är klar: ersättningssystem som utgår från patienten behov kommer att leverera mer sjukvård än toppstyrda monopol.
