Ledare

Sätt fart på hela Skåne

En framgångsregion kräver mångfald. Skåne har inte råd med en utarmad landsbygd.

Ledare

Det är inget fel på det skånska självförtroendet. ”Skåne är en av världens bästa regioner att leva och verka i.” Så skriver regionstyrelsens ordförande Pia Kinhult (M) i den rapport om Skåne som presenterades på onsdagen.

Rapporten Skånes styrkor och utmaningar, som den ekonomiska samarbetsorganisationen OECD gjort på uppdrag av Region Skåne, bekräftar till viss del den positiva bild som Kinhult vill lyfta fram. Skåne förses med en rad positiva benämningar som kunskapsintensiv, konkurrenskraftig och innovationsrik, egenskaper som alla är viktiga för att klara sig i en allt mer globaliserad ekonomi.

Ändå finns det mycket kvar att arbeta med. Sysselsättningen i regionen är bland den lägsta i landet och de senaste åren har tillväxten stannat av jämfört med andra delar i Sverige.

En hög ungdomsarbetslöshet och stora integrationsproblem är två allvarliga problem som måste lösas liksom att tillväxten av nya företag är svag.

Uppfattningen av Skånesom en framgångsregion förstärks i OECD:s rapport. Regionen är attraktiv och har haft en mycket stark inflyttning det senaste decenniet, framför allt av unga människor med stor framtidstro. Ändå går det inte att komma ifrån att bilden av Skåne inte är entydig. Den största inflyttningen har framför allt skett till det sydvästra hörnet, till Malmö och Lund.

Politiker ska givetvis inte styra var människor ska bosätta sig men förutsättningarna ser olika ut i olika delar av Skåne. Därför måste politikerna arbeta mer aktivt för att hela länet blir attraktivt att bo och verka i.

Ett delat Skåne framträderäven om man ser på utbudet av arbetskraft. På den skånska arbetsmarknaden finns det många med högskoleutbildning samtidigt som andelen personer med bara grundskoleutbildning är hög, 16 procent, vilket ska jämföras med 13 procent i Stockholmsregionen. Det finns alltså en utbildningsmässig klyfta i Skåne vilket skapar problem. De högutbildade har bättre förutsättningar på en arbetsmarknad som kräver allt högre kompetens medan den lågutbildade får allt tuffare att få arbete.

Kan man inte bryta denna utbildningssegregation, som ofta ärvs från generation till generation, är det ett slöseri med det humana kapitalet som leder till att många hamnar i ett långvarigt utanförskap.

En viktig orsak till denlåga sysselsättningen i Skåne är att matchningen på arbetsmarknaden inte är tillräckligt bra. Arbetsgivarna får helt enkelt inte tag på rätt kompetens. För att behålla och attrahera arbetskraft med bred kompetens behövs därför fler bostäder i Skåne. För att arbetsgivare ska rekrytera personal med rätt kompetens krävs bättre förbindelser mellan länets olika delar. På det viset kan hela Skåne leva.

I OECD:s rapport konstateras att det finns begränsade möjligheter att bygga på jordbruksmark i Skåne men att det finns outnyttjad industrimark som kan bebyggas. Det behövs ett samlat grepp hos de skånska kommunerna för att realisera de möjligheterna.

Man måste skilja på de olika politiska nivåerna. När det gäller arbetsmarknaden kan regeringen göra mer för att skapa bättre rörlighet och göra det enklare att anställa. Likaså återfinns lösningen till mer bostadsbyggande till stor del på nationell nivå.

Det är inget fel i ettbra självförtroende men det får inte dölja de problem och utmaningar som Skåne verkligen står inför. Om man från politiskt håll inte ser länet som en helhet finns risken att ett delat Skåne blir allt mer segregerat, att utlandsfödda inte kommer in i samhället, att landsbygden avfolkas, att lågutbildade fastnar i utanförskap och att mindre kommuner utarmas på resurser och inte kan upprätthålla en vettig välfärd.

Skånes roll i Sverige är för viktigt att negligeras från regeringens sida, hamnar Skåne på efterkälken kommer hela landet att halta. Det budskapet måste regionens politiska ledning skicka till Stockholm.