Räcker demokratin i kommunerna?

Men det är inte bara Miljöpartiet av riksdagspartierna som tvingas att ställa in sin medverkan i kommunfullmäktigeval. Enligt Valmyndighetens hemsida är det bara Socialdemokraterna som har anmält kandidater i samtliga kommuner. Centerpartiet har listor överallt utom i Jokkmokk. Men övriga partier har större luckor. Moderaterna saknar kandidater i flera kommuner i mellersta och norra Sverige, som Munkfors och Arjeplog. I jämtländska Ragunda ställer bara tre av riksdagspartierna upp. Ragunda har runt 5 400 invånare och 4 300 röstberättigade personer – det väcker frågan om hur liten en kommun kan vara för att fungera som demokratisk legitim enhet.

I södra Skåne har de riksdagspartierna lyckats skrapa ihop åtminstone några kandidater i de flesta kommunerna. Kristdemokraterna ställer dock inte upp med någon lista i Skurup, där partiet sedan tidigare saknar representation i fullmäktige.

Det behöver inte vara ett demokratiskt problem att partier inte ställer upp, finns det inte stöd och underlag i kommunen för ett parti är det som det ska. Men svårare blir det när det handlar om att det inte finns människor som är villiga att ställa upp för ett parti som har stöd bland väljarna eller att antalet kandidaterna inte motsvarar stödet (tomma stolar). Riktigt olyckligt blir det om det leder till att det saknas en fungerande opposition, något som är minst lika viktigt i en demokrati som att få ihop ett styre.

Ett annat problem de gångna valen har varit partier med öppna listor, där väljarna har kunnat skriva till egna namn. På det viset har exempelvis fullmäktigekandidater valts in på Sverigedemokraternas listor utan att vara partiföreträdare, i några fall har det handlat om nazister som lyckats ta sig in denna väg och i andra fall har folk valts in utan att vara medvetna om det. Numer kan dock ingen väljas in utan att man själv meddelat sitt samtycke till länsstyrelsen. SD har också låst sina listor i kommunerna, men i något fall så effektivt att man bara lyckats få en kandidat, som dessutom inte visade sig valbar. (Dalarnas Tidningar 21/5)

En kommunreform är nödvändig för att de allra minsta kommunerna ska vara legitima demokratiska enheter. Men även i något större kommuner kan det bli nödvändigt med förändringar. Direktval till kommunstyrelsen är en sådan idé som har väckts, men då saknas den högre kontrollinstans som kommunfullmäktige kan sägas utgöra. Rimligare att ifrågasätta är mängden ledamöter som sitter i normalstora kommuner. Kommunallagen säger att det behövs minst 41 ledamöter när antalet röstberättigade går över 16 000, minst 51 när de överstiger 24 000 och hela 61 ledamöter med över 36 000 röstberättigade. Många kommuner väljer dessutom att ha fler ledamöter än lagens miniminivå. Det är tveksamt om en större mängd ledamöter förbättrar demokratin, inte minst då risken är att avhoppen bland de sist valda sannolikt är större än bland dem som står högt upp på listorna.

Det är inte antalet partiet eller antalet representanter som är det viktigaste. Betydligt viktigare är att de invalda verkligen representerar sina väljare och att de har förmågan att fatta beslut som håller måttet. Det finns en uppenbar fara att kompetenta personer idag väljer bort politiken för att hinna med den professionella karriären och familjen, och att de som ändå väljer politiken gör det för att bli proffspolitiker. Tyvärr är just det något som är svårt att förändra på systemnivå.