Politisera inte vetenskap om brott
Brottsförebyggande rådets (Brå) rapporter är en utgångspunkt för svensk debatt och politiska beslut som berör kriminalitet. Brå har en central funktion när det gäller inte bara att redovisa brottsstatistik utan också att dra slutsatser av den och förmedla kunskap om hur brott kan förebyggas. En förutsättning för att det ska fungera är att Brås rapporter är fria från politisk påtryckning och står utan begränsningar av vilka faktorer i kriminalitet som får behandlas vetenskapligt – och förstås att man har ett vetenskapligt förhållningssätt i hela sitt arbete.
Tyvärr vittnar flera anställda på Brå om att ledningen utsatt dem för påtryckningar för att ”ändra rön som av politiska, ideologiska eller andra skäl inte varit önskvärda”. Det enligt en rapport från Linköpings universitet där trion Stefan Holgersson, Ossian Grahn och Malin Wieslander på granskat Brå och dess verksamhet. Enligt rapporten präglas Brå av annat än att förklara verkligheten så bra som möjligt.
Till Svenska Dagbladet säger Malin Wieslander att bland annat polismyndigheten har påverkat Brå i de mest centrala delarna: ”Ett exempel är att polisen gått ut och sagt att de har ett lyckat arbete mot grov organiserad brottslighet. Vi har information om att det inte alls är så lyckat som man har velat att det ska framstå.”
Av rapporten framgår rent skrämmande vittnesmål. En tidigare anställd vittnar om att ha blivit uppkallad till justitiedepartementet tillsammans med generaldirektören för ”ett samtal med krav om att en rapport skulle 'rättas'.” En anställd säger att generaldirektören framfört att en rapport skulle ändras för att ”det finns en verklighet och en politisk verklighet”.
Det heter också att ”som anställd på Brå ska man skriva och tycka på ett visst sätt”.
En före detta generaldirektör på Brå bekräftar bilden. ”Jag vet att det förekommit att Brå ändrat rapporter för att tillgodose polisens önskemål och det har förekommit att det blivit mycket ändringar när polisen har fått säga sitt.”
Linköpingsrapporten ger anledning till oro. Den ger stöd åt dem som sedan tidigare har ifrågasatt Brå. Amir Sariaslan, senior forskare i psykiatrisk epidemiologi vid Helsingfors universitet, är en av Brå:s kritiker. Han menar att Brå ensidigt fokuserar på sociologiska förklaringsmodeller för kriminalitet, alltså faktorer som uppväxtmiljö, familjens ekonomi, växa upp med ensamstående förälder. Däremot bortser, enligt Sariaslan, Brå i hög grad från mer väsentliga bakomliggande faktorer som genetiskt arv och individuella egenskaper såsom kognitiva förmågor, personlighetsdrag och psykiatrisk sjuklighet.
Om Brå handlar mer om att marknadsföra en viss skola inom kriminologin och att anpassa budskapen för regeringen eller polismyndigheten betyder det att både allmänhet och beslutsfattare förs bakom ljuset. Det blir svårt att dra några slutsatser om brottslighetens grunder och därför också svårare att fatta riktiga politiska beslut som kan bidra till att minska brottsligheten nu och framöver. Om det nu är ambitionen.
