Lärare måste få ingripa mot stöket
I många skolor råder motsatsen till disciplin; 58 procent av Sveriges niondeklassare upplever att andra elever stör ordningen i klassrummet. Och en av anledningarna kan vara att lärarna inte har befogenhet att agera.
I Malmöfallet hade rektorn tyckt att det var befogat att bära ut barnet, men Barn- och elevombudet – som är en del av Skolinspektionen – ansåg att eleven kränkts och därför ska få 25 000 kronor i skadestånd av kommunen, delvis eftersom elevens klasskamrater såg när denne lyftes ut ur klassrummet vilket tydligen var väldigt kränkande.
Hmm. Är inte det ganska bra att den som beter sig illa bestraffas och att de andra barnen inser vad som väntar dem om de inte sitter still och använder den värdefulla tiden i skolan till att lära? Är det inte bra att de vuxna har rätt att hålla ordning?
BEO övervakar den del av skollagen (6 kapitlet) som gäller kränkande behandling som riktats mot barn och elever. ”Arbetet mot kränkande behandling är en viktig del av att tillgodose elevers och barns rätt till god utbildning i en trygg miljö”, står det på Skolinspektionens hemsida.
Men enligt skollagen och praxis har personalen även en skyldighet att ingripa när en elev på ett allvarligt sätt stör ordningen eller utgör en risk för sig själv eller andra.
Det handlar alltså om avvägningar och Skolinspektionen och BEO tolkar ibland helt olika, vilket betyder att staten genast behöver förtydliga regelverk och tillämpning. Det är illa om regler gäller från fall till fall. Dessutom är det åt skogen om barnen kan stämma skolan när läraren försöker hålla ordning.
Antalet anmälningar om elever som kränkts av lärare har nästan fördubblats på fem år. ”Jag är lite orolig över om vi får en utveckling där lärare blir så rädda för anmälningar att de inte kan göra sitt jobb på ett bra sätt”, sa utbildningsminister Anna Ekström (Expressen 18/2).
Ja, tyvärr kan det bli konsekvensen. Om eleverna får så mycket makt genom att de och föräldrarna framgångsrikt kan anmäla lärarna finns skäl för dessa att låta barnen hållas.
Men samtidigt som Ekström uttrycker oro gör hon föga åt saken.
Roger Haddad (L) riktade i januari en interpellation till henne där han frågade: ”Är det rimligt att Barn- och elevombudet utdömer skadestånd till eleven i fall där Skolinspektionen gjort bedömningen att lärarens agerande följt skollagen?”
Svaret från ministern var vagt och hon sa att ”regeringen avser inte för närvarande att ändra deras uppdrag.” Hon pratade om att ”internationell forskning visar på ett starkt samband mellan lärmiljöer präglade av ordningsproblem och skolprestationer”, men försvarade samtidigt BEO genom att säga ”alla helt överens om att vi inte vill ha en skola där barn och elever är rädda för att bli fysiskt illa behandlade av sina lärare”.
Det handlar dock inte om att lärare ska börja aga barn hur som helst, utan om att lärare ska ha rätt att ingripa när väldigt svårhanterliga elever förstör för sig själva och andra. Liberalerna vill ändra skollagen och lägga ner BEO, vilket vore bra. Även om det var L som en gång skapade lagen finns alltid skäl att ändra sig ett decennium senare.
Om BEO ska ta barnens perspektiv vore det betydligt bättre att de stökiga får en rejäl tillsägelse. De vinner inte på att lärarna sitter på händerna om klassen går bananas eller enskilda elever stjäl tid från dem. Om fler barn ska kunna göra klassresor behövs ordning och reda.
Nu finns risken att de trotsiga kidsen skrattar åt de vuxna i skolan. Låt dem inte skratta sist, för skrattet kan fastna i halsen när de senare i livet får det tufft.
