Ledare

Håll Sverige på vägen

Ledare Artikeln publicerades
Här gick det snett för kung och fosterland.
Foto:Foto: PrB/TT
Här gick det snett för kung och fosterland.

Jonas Sjöstedt och Jimmie Åkesson är tydliga med sina sympatier i det franska presidentvalet. Det visar att de står för en ekonomisk politik som skulle fördärva för Sverige.

Efter den första valomgången i helgens franska presidentval ställde sig den överväldigande majoriteten av svenska politiker på den tidigare finansministern Emmanuel Macrons sida. Macron lämnade i höstas regeringen för att kandidera på egen hand till presidentposten, utan något etablerat parti bakom sig. Han betraktas som vänsterliberal och EU-vänlig, vilket ser ut att passa den breda svenska politiska mitten väl.

Utrikesminister Margot Wallström (S) välkomnade segern och deklarerade: ”Regeringen tror på samarbete grundat på demokratiska värderingar, ett starkt EU, frihandel och öppna, toleranta samhällen.” (SR 23/4)

Moderatledaren Anna Kinberg Batra twittrade: ”Mycket kan hända till 7 maj men mycket talar för Macron. Det vore bra för EU och ger möjlighet till jobb- och ekonomireformer. Som behövs.”

Bakom Macron var det två ytterkantspolitiker, Jean-Luc Mélenchon och Marine Le Pen, som drog åt sig mest intresse i det franska valet. Vem av dem som ogillar EU och den rådande ekonomiska ordningen mest är svårt att mäta. Klart är att svenska Vänsterpartiet delar plattform för Europapolitiken med Mélenchon, vilken i korthet går ut på att riva upp fungerande marknader och ta itu med den rådande ”neoliberala” politiken.

Den nationella franska politiken står också nära den Vänsterpartiets, med bland annat skyhöga marginalskatter på agendan. Därför var Jonas Sjöstedt oreserverade stöd till Mélenchon inte oväntat.

Jimmie Åkesson var dock ensam bland riksdagens partiledare att efter första omgången göra klart att han står bakom extremnationalisten Marine Le Pen i nästa omgång. Nationella Frontens antisemitiska nutidshistoria påverkar tydligen inte Jimmie Åkesson. Han lockas av Le Pens invandrarpolitik, EU-fientlighet och hennes ekonomiska politik, byggd med murar mot omvärlden.

Le Pens ekonomiska politik med franskt EU-utträde och höga tullar mot omvärlden är bland annat utdömd av en lång rad mottagare av ekonomipriset till Alfred Nobels minne. (DN 18/4, Le Monde 18/4)

För den socialdemokratiskt ledda svenska regeringen, med en föredömligt frihandelsvänlig minister i Ann Linde (S), borde det en gång för alla stå klart att Vänsterpartiet är en farlig partner i ekonomisk politik. Den gemensamma marknaden i Europa är en grundbult för svenskt näringsliv. Frihandelsavtal med övriga delar av världen bygger svensk konkurrenskraft.

Allianspartierna är alla ekonomiskt liberala och förstår väl sambandet mellan öppna marknader och svenskt välstånd. De kan (om de skulle ha glömt det) med Åkessons beundran för Le Pen, konstatera att SD ideologiskt fäster i den protektionistiska ekonomiska politik som Le Pen förespråkar.

Om den parlamentariska situationen i Sverige i dag kan betraktas som besvärlig, är det troligt att ytterkanterna växer ytterligare efter valet 2018. Både Åkesson och Sjöstedt ser ut att kunna få fler väljare. Till det kommer risken att ekonomiskt illitterata Fi drar in i riksdagen.

I en sådan situation får inte den breda svenska mitten börja leta efter ekonomiska svar på ytterkanterna. Då går det snart åt pipsvängen. Finansminister Magdalena Andersson borde börja med att snabbt rycka tillbaka det lillfinger hon har gett till Vänsterpartiet. Har man väl börjat mata vargen kommer den alltid tillbaka efter mer.