Den orättvisa momsbomben
Skatteverket har tolkat en dom från Högsta förvaltningsdomstolen på ett sätt som gör att i princip all uthyrning av personal blir momspliktig. Det undantag som rör moms på sjukvårdstjänster, som finns i både svensk lagstiftning och EU-rätten, blir nu mycket snävare.
I praktiken innebär det att privata vårdcentralernas kostnader för inhyrd personal ökar med 25 procent. De offentligt drivna vårdinrättningarna får däremot tillbaka kostnaden för den höjda momsen och slipper därmed kostnadsökningen. Vårdmomsen har därför kritiserats av Sveriges Kommuner och landsting samt av Vårdföretagarna bland annat eftersom den snedvrider konkurrensen mellan offentliga och privata aktörer.
Svensk sjukvård tampas idag med stora problem kring både tillgänglighet och kompetensbrist. Idag har man löst det senare genom att både offentliga och privata vårdgivare hyr in personal vid behov, exempelvis på små orter i behov av tillfällig specialistkompetens eller när den ordinarie personalen går på semester. Enligt en undersökning från Svenskt näringsliv klarar nästan hälften av företagen som undersökts inte sin grundbemanning utan inhyrd personalen. Samtidigt är de privata aktörerna viktiga för att öka tillgängligheten i vården – över 40 procent av primärvården drivs idag i privat regi.
När det nu kostar mer för privata aktörer att göra detta är det patienterna som drabbas i stor utsträckning. Den extra kostnaden innebär att de privata vårdgivarna inte kan driva verksamheten på samma sätt som tidigare – det blir helt enkelt är för dyrt.
Den 19 juni riktade riksdagen därför en uppmaning till regeringen om att skyndsamt utreda konsekvenserna av vårdmomsen. Bara Vänsterpartiet motsatte sig beslutet. För att uppmuntra till neutralitet mellan olika aktörer finns två saker man kan göra. Man kan antingen ändra lagen och köra över Skatteverket så att det är tydligt att undantaget även omfattar inhyrd personal och konsulter, eller så får regionerna kompensera de privata utövarna. Det är orimligt att välfungerande vårdcentraler kan tvingas lägga ner, medan offentliga kan drivas vidare oavsett vilken kvalitet de håller.
