Ledare

Bo Pellnäs: Var blir det krig?

Ledare Artikeln publicerades

Nästan alla krig har varit otänkbara till dess de började. Även om tecknen finns i skyn kan ingen säkert förutspå vad som skall ske. Ännu i det avgörande ögonblicket kan parterna backa och söka andra utvägar för att hävda sina intressen.

Men det krävs två för en fredstango, och inte sällan att den svagare gör eftergifter. Detta hjälper inte alltid. Serbiens försök 1914 att möta kraven från Wien ledde ingenstans. Österrike hade bestämt sig för att gå i krig.

Låt oss ändå, en smula förmätet, se på några geografiska områden där många finner att krigsfaran är stor. Mellanöstern först. Där pågår ett lågfrekvent krig genom ombud. Frågan är om det kan bli värre. Avgörande blir nog om USA säger upp kärnvapenavtalet med Iran. Om iranierna då återtar sin produktion av plutonium blir ett koordinerat angrepp från USA och Israel inte bara tänkbart utan faktiskt sannolikt. Alla iblandade parter i Mellanösternkonflikten kommer att direkt påverkas.

Saudiarabien kan ansluta i ett krig mot Iran, som sedan länge ses som en fiende. Ryssland vill säkert undvika att bli en part på slagfältet. Hur ett USA, som inlett krigshandlingar mot Iran, skulle kunna underlåta att stödja Saudiarabien är svårt att se. En avhållande faktor kan ändå vara att Israels entusiasm för att anfalla Iran något dämpas av att man kan hamna i ett krig med Iranstödda Hizbollah, både i Syrien och i Libanon. Mycket av Israels hotfulla uttalanden mot Iran måste nog ses mot en inrikespolitisk bakgrund. Men det är USA som avgör om katastrofen i Syrien skall bli ett regionalt storkrig.

Natos försvarsuppbyggnad i Europa går med myrsteg, men dess förband i Baltikum skapar ett mått av stabilitet. För stunden är Östersjöområdet inte en alarmerande konfliktzon. Både Moskva och Washington vet att ett totalt kärnvapenkrig är så förödande att det måste undvikas. Direkta konfrontationer mellan supermakterna finns därför inte i spelplanen. Ryssarnas överväldigande militära överlägsenhet i Östersjöns närområde öppnar för dock felbedömningar. I ett läge då USA hamnar i en allvarlig konflikt med t.ex. Nordkorea, kan Moskva förledas tro att en snabb aktion i Kaliningradområdet kan skapa ett fait accompli som Nato tvingas acceptera. Sådana förhastade beslut är alltför vanliga i maktpolitiken.

När det gäller Nordkorea vill man ju helst tro att president Trumps och hans nye rådgivare Boltons munväder inte är annat än just munväder. Kostnaderna för en bombning av Nordkorea är oöverskådliga. Kina kan aldrig acceptera en sådan aktion och Sydkorea drabbas sannolikt mycket hårt. Hela den politiska kartan i Fjärran Östern kan totalt ritas om på ett sätt som inte kan vara i USA:s intresse. När det är sagt finns ändå den gnagande oron över att Trump pratar sig in i ett låst läge utan att beakta de långsiktiga konsekvenserna.

Bo Pellnäs