Ledare

Blågul succé byggdes av skatteplanering

Ledare ,
Blågult som flydde Sverige.
Foto:

Avancerad skatteplanering har varit en förutsättning för många framgångsrika företag. Det ska det inte behöva vara.

Artikeln publicerades 7 november 2017.

Den 10 oktober hyllade näringsminister Mikael Damberg ett stort internationellt företag. Han twittrade: ”IKEA växer där världen växer! Med 70% av vår export till EU behöver fler svenska företag rita om världskartan.”

Näringsministern framställde alltså Ikea som ett föredöme för fler svenska företag. Problemet med den formuleringen är bara ett: Ikea är inte svenskt. De ursprungliga röda och vita färgerna i företagets logga är förvisso utbytta mot blått och gult, Ingvar Kamprad är hemflyttad från Schweiz och de i Polen och Kina tillverkade möblerna har nordiska namn. Men sedan 1980-talets början är Ikeakoncernen utländsk. Den flyttades ut i olika steg för att undvika de svenska skatterna.

Kontrollen av Ikea ligger i två stiftelser i Nederländerna och Liechtenstein, långt bortom Skatteverkets räckvidd. Liknande ägarkoncept byggdes upp i flera andra företag med ursprung i Sverige, som familjen Rausings Tetra Pak och Sten Åke Lindholms Biltema.

Leif Östlings uppmärksammade privata bolag utomlands är inte ens småpotatis i sammanhanget. Men medan Östling kölhalas av finansministern klappar näringsministern ivrigt händerna åt Ikea. Det säger något om vilken kraft de här företagen har i egenskap av sin storlek. Och det säger också något om socialdemokratins kluvna attityd till företagsamhet och de (framgångs)rika ägarfamiljerna i svenska storbolag.

Även i högskattelandet har det alltid funnits smitvägar. Innan arvs- och förmögenhetsskatten avskaffades fanns det olika beskattningsregler beroende på vilken börslista bolagen var noterade. Det gjorde att bland annat familjen Perssons H&M flyttade från A-listan till O-listan, som egentligen var tänkt för mindre bolag. Snurrigheterna kring hur förmögenhetsskatten slog och hotet med utlandsflyttar gjorde att den till slut avskaffades av Alliansen 2007. Arvs- och gåvoskatten hade Göran Perssons regering redan slopat.

Den nuvarande S/MP-regeringen har inte heller återinfört dessa skatter, möjligen för att man av historien lärt sig betydelsen av att företag med starka huvudägare finns kvar i Sverige. Ikea generar förvisso mycket i form av arbeten, löner och skatter till staten i dag. Men om ägandet stannat kvar i landet hade Mikael Damberg och hans kollega Magdalena Andersson kunnat vara ännu gladare.

Ikea och de andra företagens historia belyser vikten av att ha ett skattetryck och skatteregler som inte avviker för mycket mot omvärlden. Krångliga regler göder skattekonsulter och ger de stora bolagen fördelar framför de små. Förmögenhetsskatter och arvsskatter har dessutom en tendens att drabba medelklassen, som inte har kunskaper eller resurser att gå runt dem.

Det är viktigt att betala skatt, men det förutsätter att skattepengarna används till det viktigaste för medborgarna – här finns en hel del att kapa. Men det är minst lika viktigt att skattesystemet är så ordnat att det stimulerar dem som vågar investera. Det vore mycket bättre att bedöma framgångsrika företagare och företagsledare efter vad de investerar i Sverige – i nya företag, i forskning och i kultur – än efter hur skickliga de är på att minimera sin skatt.

Petter Birgersson