Ledare

Arbetat och sparat – känn dig blåst på pensionen

Ledare Artikeln publicerades
Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll ska egentligen inte beskyllas för pensionssystemet brister – det är ett tvärpolitiskt ansvar.
Foto: Stina Stjernkvist/TT
Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll ska egentligen inte beskyllas för pensionssystemet brister – det är ett tvärpolitiskt ansvar.

Riksdagens pensionsgrupp har enats om att höja garantipension och bostadstillägg. Det gläder säkert många. Men inte självklart den som har arbetat och sparat.

Pensionerna är låga för många grupper. Inte minst gäller det kvinnor som har arbetat i låglöneyrken och/eller varit hemma med barnen under tidigare decennier. Därför är det rätt att den tvärpolitiska pensionsgruppen, där alla riksdagspartier utom Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna ingår, vill hitta sätt att säkra åtminstone någorlunda anständiga pensioner. Tyvärr ger det upphackade svenska pensionssystemet märkliga resultat när politikerna beslutar om att skjuta till pengar. Garantipensionen och bostadstillägget är direkt skattefinansierade till skillnad från inkomst- och premiepensionen.

Tanken är att garantipensionen och bostadstillägget höjs från januari 2020. Enligt det exempel som regeringskansliet lagt upp på sin hemsida ger det en ensamstående född 1938, med enbart garantipension och med en hyra på 7 000 kronor en höjning på 1 133 kronor till 14 115 i månaden, efter skatt. Bostadstillägget täcker nästan hela hyran, 6 540 kronor. Garantipensionen blir 8 597 kronor. Det är det ekonomiska resultatet för den som inte har någon inkomstpension från arbete.

Den som däremot har 10 000 kronor i inkomstpension och 1 214 kronor i garantipension får kvar 14 983 kronor efter bostadstillägg, en höjning med 1 536 kronor efter skatt. En lite större skillnad än tidigare mellan den som har arbetat och den som inte har det jämfört med idag. Men det förutsätter att man inte har varit för duktig på att spara. Redan en buffert på drygt 100 000 kronor sänker bostadstillägget, som sedan sjunker för varje slant man stoppat undan, för de aktier man investerat i och eventuella utdelningar man får därifrån. Tjänstepension sänker också bostadstillägget.

Marginaleffekterna är alltså stora, särskilt på mindre inkomster. Det hade rent krasst varit en bättre idé för många att inte gneta för att spara utan istället konsumera allt före pension. Eller skänka bort sparpengarna till barn eller andra närstående.

Det var inte riktigt så det var tänkt att fungera, inte ens med det nya pensionssystemet. Kostnaderna för garantipension ökar kraftigt, inte så mycket till följd av ökad livslängd som av att fler personer med kort arbetsliv i Sverige får sin försörjning via garantipensionen. Fram till 2060 räknar Pensionsmyndigheten med att de kostnaderna fördubblas till runt 86 miljarder kronor.

Bland annat det gör att allt uttag ur det allmänna pensionssystemet kommer att skjutas framåt. Det är inga små steg. På så kort tid som sju år höjs den tidigaste åldern att ta ut allmän pension från dagens 61 år till 64 år. Garantipension höjs till 67 års ålder. Det betyder mycket stor skillnad mellan olika individer i förhållande till vad man har betalat in och vad man får ut. Enda undantaget är den som har arbetat i 44 år.

Det är ett stort åtagande politikerna har tagit på sig när de utlovade ett hållbart allmänt pensionssystem. Det gör medborgarna i hög grad beroende av hur pengarna förvaltas och av politiska beslut som i allra högsta grad påverkar den egna livsplaneringen. Garantipension och bostadstillägg är egentligen bidrag som ligger utanför och betalas inte via pensionspremier utan via skattekollektivet direkt. Att de kostnaderna stiger är i sig ett stort bekymmer. Men än värre är att det för många dessutom inte har lönat sig att arbeta och spara på egen hand.