Ledare

Åke Andrén-Sandberg: Så skapas verkligt patientinflytande

Ledare Artikeln publicerades

Under kommande valår är det troligt att sjukvården kommer att uppmärksammas mycket, och graden av patientinflytande blir då extra viktigt.

Digitaliseringen av all information inom sjukvården öppnar nya vägar att stärka patientens ställning och ger inflytande över vården samt ökad valfrihet för patienten. Hittills har valfriheten nästan enbart varit en möjlighet för patienter inom primärvården där de vårdsökande har kunnat lista om sig vid en annan vårdcentral om de inte är nöjda med den vård de fått vid sin första vårdcentral, men att kunna välja fritt är naturligtvis lika viktigt i specialist- och sjukhusvård.

Patientinflytande kan i sin naiva version kännetecknas av att man försöker att ta vara på de enskilda patienternas synpunkter i så hög grad som möjligt. Reellt inflytande hämmas emellertid om inte patienterna har någon möjlighet att välja bort exempelvis en läkare eller vårdcentral om man inte får gehör för det man ser som viktigt. Riktigt inflytande har emellertid inte patienten förrän han eller hon kan välja andra alternativ. Patientinflytande är således direkt kopplat till fritt vårdval. För att det skall finnas ett verkligt fritt vårdval är det viktigt att det finns flera att välja mellan.

En mångfald gynnas av att det finns många olika vårdgivare, vilket praktiskt innebär att man brutit landstingens decennierlånga monopol. Mångfalden medför emellertid också nya svårigheter eftersom den innebär en risk att de nya vårdgivarna koncentrera sig på grupper i städer där det finns mer lukrativa patientgrupper, men öppnar för möjligheten av ökad patientfokus, intresse för speciella patientkategorier (exempelvis gamla, familjer, invandrare, diabetiker, för att nämna några) som då kan bli omhändertagna på sina egna villkor. I grunden ökar en mångfald också tillgängligheten.

Sjukvård måste syfta till att ge en vård av hög kvalitet och säkerhet inom de ekonomiska ramar som finns, men i framtiden kommer också stor vikt att läggas vid god tillgänglighet. Om då ändå kommer köer att uppstå, måste det finnas ett sätt att hantera dem. Vårdgarantilösningar måste då kännetecknas av flexibilitet snarare än statiska tidsfrister som riskerar att vissa vårdbehövande kommer att konkurreras ut på ett oetiskt sätt (nästan alltid de äldsta, sjukaste och mest försvarslösa). En flexibilitet baserad på kloka läkares och sjuksköterskors erfarenhet ger bäst förutsättningar för att upprätthålla en transparent prioritering baserad på att de som behöver sjukvård mest skall få den först så att diagnostik och behandling kan anpassas till den enskilde patientens behov – och därmed öppna för ett verkligt patientinflytande. Detta ska inte vara lika med att den som skriker mest får vård först, men gärna att patienterna både kan välja till och välja bort.

Åke Andrén-Sandberg

Professor emeritus i kirurgi, Borrby