Kultur

Läsning för chockskadad

Litteratur ,
Artikeln publicerades 31 oktober 2017.
Naomi Klein.

Naomi Kleins nya bok ”Nej är inte nog” handlar om hur Donald Trump ska besegras. Boken är intressant, anser recensenten Jimmy Vulovic, men han menar också att den tycks vara alltför hastigt hopkommen.

Nej är inte nog: Så står vi emot Trumps chockdoktrin och skapar en ny värld

Författare: Naomi Klein

Förlag: Ordfront

Översättning: Joachim Retzlaff

Många befinner sig fortfarande i ett chocktillstånd efter Donald Trumps seger i det amerikanska presidentvalet. En kvälls tevetittande på nyhetskanalerna i USA ger lätt intrycket av att det demokratiska partiets presidentvalskampanj ännu pågår. Det är som om stora delar av partiet inte riktigt kan tro att han faktiskt vann. Den oförmågan att se verkligheten som den är vinner inga framtida val. Därför gäller det för motståndare till Donald Trump att nu ta sig samman och verka för en förändring. Så förstår jag ett av de budskap Naomi Klein formulerar i sin nya bok ”Nej är inte nog: Så står vi emot Donald Trumps chockdoktrin och skapar en ny värld”.

Den kanadensisk-amerikanska författaren har med tidigare böcker som ”No Logo”, ”Chockdoktrinen” och ”Det här förändrar allt” skrivit sig till en central position i den nordamerikanska vänstern. Hon har bland annat pekat på marknadskrafternas mest destruktiva sidor för både människan och miljön. Nu har den analytiska förmågan och vassa pennan riktats mot Donald Trump och hur hans tid i Vita huset ska göras så kort som möjligt. Och eftersom den nye presidenten representerar så mycket av det Naomi Klein har kritiserat i de nämnda böckerna får hon ofta anledning att referera till sina tidigare alster.

Referenserna ger å ena sidan en välbehövlig tyngd åt den nu aktuella boken, om vilken det i ärlighetens namn ska sägas verkar vara hastigare författad än de tidigare. Å andra sidan är referenserna vanskliga. Ibland får jag känslan att det facit som finns i tidigare böcker används för att förstå en spelplan som delvis är förändrad. Dessutom är det lite störande att ofta höra en förnumstig röst som påpekar att det vi nu ser är något som hon tidigare har pekat på i den ena eller den andra boken. Det irritationsmomentet är dock inte större än att man som läsare kan leva med det.

”Ibland får jag känslan att det facit som finns i tidigare böcker används för att förstå en spelplan som delvis är förändrad.”

 

Bokens två första (av fyra) delar kretsar kring hur USA och världen kunde hamna i den situation vi befinner oss, alltså med Donald Trump i Vita huset. Naomi Klein dissekerar hur den nyliberala outsourcings- och varumärkesekonomi som dominerat Västvärlden sedan 1980-talet banat vägen. Det kopplar hon på ett intressant vis ihop med hur den infotainment-journalistik – och dokusåpornas vinna eller försvinna-mentalitet – likt en nyliberalismens svallvåg också bidragit till att han lyckades bli vald. Dessa fenomen har enligt författaren skapat en logik där Donald Trump (eller liknande figurer) bara är ett naturligt resultat. Men apropå att rätta med hjälp av ett gammalt facit kan jag tycka fler klargöranden skulle behövas här, exempelvis om hur den nyliberala ideologins logik går ihop med den ekonomiska protektionism som presidenten saluför.

Bokens tredje del ägnas åt vad vi nu kan vänta av presidentadministrationen. Genom att titta på valkampanjfinansiärernas och ministrarnas ”track record” målas en dyster bild av hur chocker i form av kommande krig och andra omvälvande händelser kommer att utnyttjas för att öka ojämlikheten och miljömässigt skada planeten. Därför måste alla de krafter som vill ha en annan utveckling sluta sig samman, argumenterar Naomi Klein i bokens avslutande del. Där skisseras en vision om hur alla som verkar för jämställdhet, jämlikhet, antirasism och hållbar miljö kan mobilisera tillsammans. Men givet hur svårt det är för betydande delar av det demokratiska partiet att ens ta in valresultatets realitet så ser det onekligen mörkt ut.