Kultur och Nöjen

Punken gör entré

Kultur och Nöjen

1976 tog punken vid där glamrocken slutat. Ursprunget kom från USA med Velvet Underground, New York Dolls och Iggy Pop som inspirationskällor, men utvecklades vidare bland de uppgivna ungdomar som stod utan någon framtid i det konservativa brittiska klassamhället.

Artikeln publicerades 23 juli 2009.

När Ramones besökte England våren 1976 kom de att inspirera många nya grupper som Sex Pistols, the Clash och the Damned. Punken blev en subkultur som provocerade och chockade genom en aggressiv och rå rock med antimode, anarkism och säkerhetsnålar som typiska kännetecken och spred sig som en löpeld världen över. Sommaren 1977 stod den brittiska punkrörelsen på sin absoluta höjdpunkt och epitetet The Summer of Hate blev en direkt taskspark på den amerikanska flowerpowerrörelsen tio år tidigare.

I punkens spår följde postpunk med the Cure, Joy Division och U2 samt New Wave-musiken med Elvis Costello, Pretenders och Boomtown Rats. Den nya vågen födde även amerikanska artister som Television, Talking Heads, Patti Smith och Blondie.

Parallellt med punken bildades Dire Straits och the Police, två rockband som skulle bli bland de största under 80-talet.

 

I mitten av 70-talet dominerade den vänsterorienterade musikrörelsen i Sverige och Abba hade trots de fantastiska framgångarna världen över mycket svårt att bli accepterade på hemmaplan. 1977 kom punken till Sverige där Ebba Grön kom att gå i bräschen för genren. Proggen hade gått från underground till etablerad och accepterad vilket gjort att den ursprungliga glöden nu falnat och konkurrensen om den yngre publiken gick förlorad till punken. Politiskt sett var klyftan mellan de båda gigantisk, men de hade mycket gemensamt i sin protest och i slaget mot etablissemanget.

I Pugh Rogefeldts fotspår hade John Holm och Ulf Lundell kommit fram. Magnus Uggla och Kal P. Dal tog steget med att sjunga rock på svenska till ytterligare en nivå med kaxig attityd och med texter om att vara ung i Stockholm och Malmö.

I 70-talets slutskede poppade det upp grupper som aldrig förr där Magnum Bonum, Factory, Secret Service och Intermezzo blev bland de populäraste. Dock kom ingen i närheten av den kultstatus som Noice och Gyllene Tider skulle få när 80-talet just startat.

 

Den svarta soulmusiken förändrades starkt under 70-talet där dansmusiken kom i centrum med både disco och funk Genombrottet för discon kom 1975 och nådde sin kulmen med Saturday Night Fever 1977. Funken i sin tur var mer en blandning av rhythm’n’blues, rock och jazz, men i båda genrarna lade man stor vikt vid att markera rytmen. Gloria Gaynor, Donna Summer, Bee Gees, Boney M och Michael Jackson blev alla stora artister genom ”den nya tidens soulmusik”.

 

I spåren av Woodstock hade Arenarocken växt sig stort i USA och pengarna styrde i det alltmer kommersiella turnerandet på gigantiska arenor. Artister som Fleetwood Mac, Neil Young och Peter Frampton uppträdde för hundratusentals åskådare och inte heller Bob Dylan var något undantag. Bruce Springsteen fick sitt genombrott 1975 med sitt livsbejakande album Born to run men annars var det hårdrocken med Aerosmith, Kiss och Van Halen som dominerade i USA. De tre tidigare hårdrockspionjärerna föll mer eller mindre i spillror. Deep Purple bröt upp 1976 och i dess kölvatten bildades Rainbow och Whitesnake. Ozzy Osbourne fick sparken från Black Sabbath 1979 och Led Zeppelin släppte sin sista platta samma år. Manegen låg därmed fri för nya namn som AC/DC, Thin Lizzy och Scorpions att etablera sig.

70-talet kom tyvärr att avslutas på samma tragiska sätt som 60-talet en gång gjort och i samband med en konsert med the Who i Ohio den 3 december 1979 miste elva personer livet efter att ha blivit ihjältrampade.