Malmöoperan: OPERAGALA

Alla har vi våra husgudar. Musikens förtrollande värld har många favoriter, juveler i operans gnistrande krona. För många är Verdi namnet framför andra i det här sammanhanget. Så är det även för mig. Det blev ett tonsprakande fyrverkeri när Malmö Opera och Musikteater arrangerade sin operagala i helgen, med en konsert under lördagen och en under söndagen. Istället för gala skulle jag - för att ta bort det alltför pretentiösa och fadda uttrycket - vilja kalla det för musikfest, rätt och slätt. Eller åtminstone: operahappening med sångare som har strupar av guld. Kvällen blev ett tvärsnitt genom några av operahistoriens Greatest Hits med Pucccini, Leoncavollo och Verdi på repertoaren. Kör, orkester och solister på Opergalan i Malmö.Bild: Anders Mattsson Låt det vara sagt med en gång: Kvällens höjdpunkt blev Badri Maisuradze, georgisk tenor som har sjungit på de allra flesta operascener i Europa, Deutscher Oper i Berlin, Wiener Staatsoper och Teatro Real i Madrid. Inte nog med detta ska han nästa år, vid nyöppnadet av La Scala i Milano, gestalta Radames i Aida. Och till hösten får vi se honom i huvudrollen i Othello på Malmös operascen. Badri Maisuradze sjöng Cavaradossis aria E lucevan le stelle ur Puccinis Tosca, det stycke där målaren Cavaradossi endast har några timmar kvar att leva, med stark och övertygande intensitet. Arian skildrar den fängslade Cavaradossi som gett sin guldring i utbyte mot ett enda brevpapper där han präntar ner sin kärlek till Florea Tosca!Tenoren Maisuradze rörde sig på scenen, med patos och elegans. Hans stora kroppsliga volym ger garanti för att han rymmer röstresurser att lita på. Tenoren Badri Maisuradze och dirigenten Gintaras Rinkevicius.Bild: Anders Mattsson Charlotta Larsson, känd för sina insatser i Eugen Onegin på Malmö operascen, sjöng en av Elisabettas arior ur Verdis Don Carlos med kraft. Utmärkte sig gjorde dessutom Fredrik Zetterström, Clas Sköld och Karin Bäckström, som också förgyllde evenemanget. Stjärnan Dilbèr gav två solonummer, Klockarian i Lakmé och ett parti ur Rossinis Barberaren i Sevilla, virtuost och med prov på flera höga C:n. Några svaga punkter fanns inte peka på, möjligen kunde man kortat ner programmet något, vilket hade kunnat göra det lite tätare. Kvickt och med sin beläsenhet i operornas dramatiska och oftast uppslitande intriger presenterade förre chefen för Kungliga operan Folke Abenius galans program. Det blev både lärt och lustfyllt. Johan Persson