Kultur och Nöjen

Glammens glansdagar

Kultur och Nöjen

1970 hade det politiska klimatet hårdnat betydligt och USA kritiserades starkt världen över för landets inblandning i Vietnamkriget. LSD-trippen var över och på hösten kom baksmällan då Jimi Hendrix och Janis Joplin båda avled vid 27 års ålder.

Artikeln publicerades 16 juli 2009.

I april samma år upplöstes Beatles efter långa schismer och inbördes strider och bara året efter skördades rockens nästa offer då Jim Morrison dog i Paris, även han endast 27-år gammal. The Doors och Creedence Clearwater Revival var annars, tillsammans med Rolling Stones, de band som bäst lyckades med att ta rocken in i 70-talet. Medlemmarna i Beatles skördade framgångar som solister men var inte i närheten av vad de tidigare haft som grupp.

Rocken hårdnade och Led Zeppelin blev det mest inflytelserika hårdrocksbandet tillsammans med Deep Purple och Black Sabbath. Tre pionjärer med olika inriktningar där Zeppelin hade sina bluesrötter och Purple influenser i barockmusiken medan Sabbath blandade tunga, distade gitarrer med ockulta texter.

Fenomenet glamrock blev visuellt en fortsättning på hippierörelsen med färgglada och glittriga spandexkläder, långt hår och höga platåskor. Alice Cooper körde med pytonorm, giljotin och elektrisk stol på scenen medan Kiss gick ännu längre, sminkade sig till oigenkännlighet och införde nitar, läder, blod och eld. När glamrocken fick sitt fäste blev även Sweet, Slade, Mud, Suzi Quatro, Gary Glitter och Elton John affischnamn.

I gränslandet fanns David Cassidy, Donny Osmond och Bay City Rollers och deras svenska motsvarigheter Ted Gärdestad, Harpo och Björn Skifs. Glamrocken blev också föregångare till punken där New York Dolls, Roxy Music, Iggy Pop & the Stooges, David Bowie och T. Rex band samman de båda genrerna.I USA fick countryrocken en nytändning med Eagles, Lynyrd Skynyrd och Allman Brothers Band och tidigare countryartister som Waylon Jennings, Dolly Parton och Johnny Cash fick ny fart på sina karriärer. Även jazzen hade fött en ny genre och Blood, Sweat & Tears, Chicago och Santana blomstrade upp inom jazzrocken där även multiinstrumentalisten Frank Zappa band samman experimentell musik med influenser av jazz.

I den experimentella psykedeliska musikens kölvatten föddes den progressiva rocken och symfonirocken med långa låtar, storslagna solon och hela konceptalbum. Släktskapet var stort mellan grupper som King Crimson, Emerson Lake & Palmer och Yes.

Influenser av folkmusik, jazzrock och klassisk musik gjorde Uriah Heep, Jethro Tull, Mike Oldfield och inte minst Genesis till stjärnor. Men populärmässigt kunde de knappast mäta sig med Electric Light Orchestra, Queen och megasupergruppen Pink Floyd, som med konceptalbumet Dark side of the moon från 1973 kom att stanna på Billboardlistans Top 200 i hela 741 veckor.

Dark side of the moon är också det sjunde mest sålda albumet genom tiderna med sina 40 miljoner ex.

En politisk vänstervåg sköljde vid den här tiden över Sverige och proggen dominerade musikrörelsen. Hoola Bandoola Band och Nationalteatern blev de största och mest långlivade banden där många andra spelade hellre än bra.

Vänstervågen infann sig även på Sveriges Radio där Tio i topp och Kvällstoppen lades ner och Poprama och Discorama tog vid.

Mikael Rickfors och George Wadenius blev världsstjärnor i Hollies respektive Blood, Sweat & Tears men den stora milstolpen i den svenska musikhistorien kom ändå den 6 april 1974.

Björn Skifs blev som första svensk listetta i USA med Hooked on a feeling och senare samma dag stod Abba, med glammigare kläder, högre platåskor och mer glitter än både the Sweet och Gary Glitter tillsammans, som segrare i ESC med låten Waterloo.

För glamrocken innebar det slutet men för fenomenet Abba var det bara starten på en otroliga saga som inte ens 35 år senare är över.