Kultur och Nöjen

Calaisa underhöll som trio

En kvinna kort underhöll Calaisa vid Månstorps gavlar. Mellan låtarna delade de med sig av sin händelserika bandhistoria.

Kultur och Nöjen

Calaisas spelning vid Månstorps gavlar påminner om ett program med sommarpratarna i P1. Det är en berättelse om framgång och stjärnstatus, men också om svåra motgångar och om att bita ihop och kämpa vidare. Lägger man till musikinslagen blir det ett perfekt sommarprogram.

På scenen fanns systrarna Malin Törnquist och Anna Törnquist Berggrensson från Ljunghusen och Lisa Troedsson Lundin. Den fjärde bandmedlemmen Caisa Troedsson Lundin saknades, men det var inget de rutinerade musikerna lät publiken märka.

I stort sett höll Calaisa sig till en kronologisk berättelse både i låtval och i mellansnacket. De börjar från början då de två syskonparen var gatumusikanter på Lilla Fiskaregatan i Lund och arbetar sig fram till dagen då de upptäcktes av en inflytelserik skivbolagsdirektör i Nashville. Ett möte som ledde till inspelningen av ett album i den bästa tänkbara studion, fotosessioner vid Johnny Cash stuga och åkturer i Beyonces gamla turnébuss.

Efter att ha spelat "Hey girl" som skulle ha blivit det stora genombrottet berättar Lisa Troedsson Lundin hur framgångssagan fick ett brutalt slut och ett snopet Calaisa fick återvända hem till Sverige med ett album som aldrig lanserades.

Kanske blir berättelsen starkare av att de tre musikerna står på en liten scen i en hage med en tapper skara regnställsklädda åhörare framför sig. När Lisa Troedsson Lundin blir myggbiten medan hon spelar gitarr är Nashville långt borta.

Programmets kronologiska uppbyggnad ger en ganska bra känsla av Calaisas utveckling rent musikaliskt. Från countryrytmerna på den amerikanska skivan till ett mera poppigt sound på den andra för att slutligen återgå till rötterna i den irländska folkmusiken. Hela konserten avslutas med den irländska folkvisan "The belle of Belfast city" och det är också spelningens mest medryckande låt.

Oavsett om Calaisa spelar countrypop eller irländska toner sker det med en säkerhet och en stor trygghet inom bandet. Alla år av turnerande och slitande i studion har gett en samspelt grupp med röster som harmonierar perfekt. Det är duktiga musiker som spelar för att de älskar det. Med eller utan amerikanskt skivkontrakt.