Bland pianodemoner och klaverlejon

– För sex år sedan gjorde Trelleborgs församling en otroligt bra sak. Den köpte in en Steinwayflygel i toppklass för över en miljon kronor. Det är ett av Sveriges bästa instrument och lockar pianister från hela världen att komma hit, säger Mats Widlund.

Till vardags arbetar han som professor på Musikhögskolan i Stockholm, för att på sommaren arrangera Trelleborgs pianofestival.

– Det finns många som sätter upp klassisk musik, men det är ovanligt med renodlade pianofestivaler. Jag känner bara till två, i Helsingborg och här i Trelleborg. Det är kul att Skåne har satsat på just det instrumentet.

I år är det 200 år sedan den ungerske pianisten Franz Liszt föddes, vilket gör festivalens tema givet.

– Liszt var sin tids Michael Jackson, en sann virtuos som utvecklade tekniken. Liszt använde pianot mer som klangmaskin än melodimaskin. Istället för enskilda toner förmedlar hans musik en atmosfär eller ett buller, säger Mats Widlund.

– Liszt hade också en andlig sida som sällan kommer fram, tillägger Francisca Skoogh, en av de pianister som har bjudits in att spela.

– Visst var Liszt fåfäng och virtuos, men han var också mån om sina medmänniskor och skrev en fin hyllningsbok om Chopin. På äldre dagar blev Liszt präst, säger hon.

Just andligheten är något som Francisca Skoogh försöker hitta med hjälp av sin musik – att kämpa mot de yttre intrycken och vila i ett utdraget ackord.

– Jag provspelade i St Nicolai i veckan och överraskades av den fina akustiken. Både lokalen och instrumentet kan inspirera, för att inte tala om publiken. Mats Widlund är också en stor inspiratör. Han är mån om oss deltagare och har alltid sett till att samla de bästa pianisterna genom åren. Kanske är han Trelleborgs egen Liszt? säger Francisca Skoogh.

I sommar har Mats Widlund också bjudit in Gloria Campaner från Venedig, Natalia Sucharevich från Moskva och Bohumir Stehlikt från Prag.

Själv ser han mest fram emot fredagens konsert där en överraskning väntar: Chopins pianokonsert nummer 2 ska framföras med orgel istället för med en orkester.

– Piano är bäst när det framförs live. Pianisterna blir lite som trollkarlar när de spelar otroligt komplicerade stycken och kommer ihåg alla toner, säger Mats Widlund.