Kultur o Nöje

Sigrid Undset: "Kristin Lavransdotter, del 1-3"

ny bok
Sigrid Undset (1882-1949), norsk författare, belönades med Nobelpriset 1928.
Foto:
Sigrid Undset (1882-1949), norsk författare, belönades med Nobelpriset 1928.
Foto:
Sigrid Undset (1882-1949), norsk författare, belönades med Nobelpriset 1928.
Foto:
Sigrid Undset (1882-1949), norsk författare, belönades med Nobelpriset 1928.
Foto:

Den norska Nobelpristagaren Sigrid Undsets mästerverk i tre delar, "Kristin Lavransdotter" har följt kulturskribenten Maria Ehrenberg genom livet. När hon nu läser den än en gång, fast nu i en ny utmärkt översättning, inser hon hur dess centrala ämnen i högsta grad angår oss än idag.

Sigrid Undset

"Kristin Lavransdotter"

"Del 1. Kransen"

"Del 2. Husfrun"

"Del 3. Korset"

Översättning Gun-Britt Sundström

(Norstedts)

Artikeln publicerades 29 oktober 2016.

Det finns böcker som kan följa en genom hela livet. Jag anser att Undsets trilogi om Kristin Lavransdotter är sådan. För att bli personlig; jag mötte den första gången som trettonåring och har läst om den med fem års mellanrum. Sällan är det samma bok jag möter, varje gång ändras den efter min egen utveckling och livsomständighet.

Men ett mästerverk är den varje gång.

Sigrid Undset slog igenom internationellt med denna serie men var respekterad redan tidigare. 1907 kom debutromanen ”Fru Marta Oulie” och 1911 ”Jenny”, en roman som fått stor betydelse för en kvinnlig litteraturkanon. Men, som sagt, med böckerna om Kristin 1920-22 fick hon en internationell läsekrets.

I handböckerna brukar poängteras att serien om Kristin handlar om kärleken mellan en man och en kvinna. Mellan Kristin och den som blir hennes man, Erlend. I sitt fina förord påpekar Gun-Britt Sundström att det är en alldeles för snäv beskrivning. Hon vill vidga den tematiska kretsen att gälla även relationer mellan föräldrar, till barn och familjeförhållanden överhuvudtaget.

Jag håller helt med. Kärlekshistorien mellan Kristin och Erlend är ett av bokens nav, men här finns så mycket annat. Boken har också en slags ödesstämning som väl rimmar med de influenser från den isländska sagan som gör sig påmind.

Handlingen tar sin början 1306 när Ragnfrid och Lavrans Björgulfsson ärver gården Jörundgård, någonstans i Gudbrandsdalen. Kristin är deras första barn och föräldrarna är mycket fästa vid henne. Hon blir bortlovad till den rekorderliga Simon Darre men möter Erlend under en klostervistelse och gör sedan allt för att få föräldrarna att gå med att ändra giftermålsplanerna.

Vilket de gör och de tu blir ett. Resten av serien handlar om deras liv tillsammans och till slut Kristins ålderdom som änka.

Det är en serie som känns sällsynt aktuell och nutida trots den historiska placeringen. Människornas känslor och agerande är tidlösa och beskrivna med stor nyansrikedom och trovärdighet. Det är nog här bokserien har sin absoluta styrka.

Varje del kretsar kring en frågeställning som personerna (och även vi läsare) förhåller oss till. I första delen är det Kristins heder. Som ung kvinna har hon stort värde för släkten som kan använda henne i förhandlingar med andra släkten. Men bara om hon är oskuld. Så frågan hur mycket hon och Erlend har ”känt” varandra stöts och blöts av flera.

Andra delen cirklar kring äktenskapet, som inte blir lyckligt. Men därför också möjligt att känna igen. Kampen mellan den ganska late och slarvige Erlend och den ordentliga och kompetenta Kristin lämnar få oberörda. Han har också ljugit om sina tidigare historier. Och tredje delens funderingar kring orätter som Kristin begått i ungdomen ställd mot hennes kristna sinnelag har sina poänger.

Jag brukar tänka att det finns ett antal nyckelscener som lyfts ur och bildar en egen enhet. Kristins möte med skogsfrun i första bandet är en sådan. Folklig övertro som inte ens kristendomen kunde rå på. Kristins djupt religiösa fader låter därefter inte barnet vistas ute i rädsla för skogsråets återkomst.

En annan bärande scen är när Kristin i andra boken föder sitt första barn. Det är tillkommit före äktenskapet och hennes fränder tror därför att hon inte är så långt gången som hon är. När stunden är kommen finns ingen hon hellre vill ha nära sig än modern men denna, som trott Kristin om gott, når inte Kristin i tid. I stället är det en enkel bondkvinna som kommer till hjälp. Hur denna blir undanföst när ortens storkvinnor väl är på plats säger mycket om klassamhället.

Äktenskapskampen symboliseras av en magnifik scen när de två kommer i gräl uppe på fjället. Lite senare saknar Erlend sin fina brudgumshandske. Kristin säger då att hon såg när han tappade den, men valde att inget säga. Och en sista scen: för att söka förlåtelse för sitt felsteg gör Kristin en botvandring bärandes sin nyfödde son.

Scener ur ett äktenskap kanske. Men starkast är ändå kärleken till ett barn. Ragnfrids kärlek till den dotter som nästan dör lakar ur henne. Kristins uppoffringar för sina söner är en annan. Och den mer problematiska kärleken till föräldrarna som börjar bli gamla är också väl gestaltat.

Den medeltida scenen är storartad. Man läser ofta att den dessutom är otadlig i stort som smått. Det kan jag inte uttala mig om men skildringen doftar medeltid och som läsare dras man in i en värld som känns helt naturlig. Religionens stora och påtagliga närvaro är fint integrerad. Detaljrikedomen är överväldigande.

En stor del av bokens miljöfärg är språket. Här finns inte tillstymmelse till arkaisering, allt är skrivet på dåtidens moderna norska, även om Undset undvek alltför moderna ord på företeelser. Varför tror jag då att jag läser medeltidsnorska (eller svenska)?

Troligen har det att göra med ordvändningar och meningsföljder som påminner om isländska sagor – Undset läste många sådana för sin far under dennes sista tid. Här finns en ordkarghet och en förmåga att aldrig säga för mycket som knyter an till en äldre tradition. Och så finns naturligtvis en mängd namn på medeltida företeelser som skänker färg.

Gun-Britt Sundström har förvaltat allt detta väl. Den gamla översättningen - Teresia Euréns – tillkom redan 1921. Den hängde med till 1992 då texten försiktigt reviderades av Tove Bouveng. Att en ny översättning behövdes är lätt att förstå.

Sundström har ju tidigare gjort storverk med Mrs Gaskell och Charlotte Brontë – tiden verkar passa henne ypperligt. Jane Austens mer förfinade engelska hade hon dock lite problem med. Men Undsets 1920-talsnorska med medeltida drag passar henne som hand i handske. Även om texten ligger nära Euréns så finns här en tydlig modernisering både vad gäller ord och meningsbyggnad. Det flyter så lätt. Stor heder åt detta företag.

Med denna nya översättning hoppas jag verket får många nya läsare.

fakta

Sigrid Undset

Född 1882 och dog 1949. Dansk mamma och norsk pappa och hon växte upp i Norge.

Utbildade sig på handelsgymnasium och arbetade på kontor i flera år. Debuterade 1907 och skrev därefter cirka 19 romaner, en mängd noveller och essäer samt en hel del hagiografier.

Gifte sig med målaren Anders Svarstad, men begärde skilsmässa 1924 när hon konverterade till katolicismen.

Fick Nobelpriset i litteratur 1928 och då lyftes särskilt serien om Kristin fram. Tvingades fly när tyskarna invaderade Norge och flykten gick över Sverige, Finland, Ryssland till USA. Var aktiv patriot under hela kriget.

Bokens första mening: ”Vid skiftet efter Ivar Gjesling den yngre på Sundbus år 1306 tillföll hans Jordagods i Sil dottern Ragnfrid och hennes husbonde Lavrans Björgulfsson”.

Visa mer...