Kultur & Nöje

Nyårsrevy med för få lokala kopplingar

Kultur & Nöje Artikeln publicerades
Hela ensemblen som rockande tanter.
Foto:Mattias Bolin
Hela ensemblen som rockande tanter.

För få lokala pärlor och ett slätstruket tempo. Mattias Bolin tycker inte att årets modell av nyårsrevyn ger några bestående intryck.

Trelleborgsrevyn

"Tjugohundra-fem-ton väger tungt!". Premiär på Grand, 3/1.

Vad vore väl en nyårsrevy utan dåliga peruker, lustiga glasögon och glittriga paljettvästar? Trelleborgsrevyn som närmar sig sitt 100-årsjubileum 2016 innehåller förstås alla dessa ingredienser.

"Spänn fast bältena så åker", ropar en av de sex ensemblemedlemmarna, Charlotte Karlsson.

Och iväg åker vi. Revyn drar igång med de tre manliga medverkande, Pierre Malmqvist, Ingmar Jonson och Joacim Lundberg i en sketch i ett högt tempo, och premiärnerverna skruvar upp tempot lite väl mycket i början så att det blir svårt att höra replikerna. Men det lugnar sig snart och efter ett par scener verkar nerverna ha lagt sig.

Lokala nyårsrevyer brukar innehålla en del flirtar med den lokala politiken och uppmärksammade händelser från året som gått. Årets uppsättning "Tjugohundra-fem-ton väger tungt!" har för lite material som anspelar på just det lokala och saknar en röd tråd som tar föreställningen från punkt A till punkt B.

Men en bit in i föreställningen kommer så en lokal återkoppling genom en blinkning till kommunstyrelsens förre ordförande Ulf Bingsgård, och det snöpliga ickebesöket av det ryska segelfartyget Sedov som inte fick anlända till Trelleborg på grund av en tillståndsmiss. Världens största segelfartyg skulle bjuda upp till folkfest i hamnen, men det hela uteblev.

I sketchen spelar Joacim Lundberg Ulf Bingsgård som iklädd en rysk uniform spejar ut mot havet efter fartyget som aldrig kommer. Eftersom han inte läser tidningarna har det gått honom förbi att fartyget missat ansöka om tillstånd och därmed inte kommer, något som Linda Winqvist upplyser honom om. I sin långa väntan på fartyget har han också missat att det blivit ett nytt styre i kommunen, lett av Socialdemokraterna.

"Sossarna är ju som TFF, de vinner aldrig", utropar han förvånat.

I mitt tycke är det sådant material som ska utgöra kärnan i lokala nyårsrevyer. Det ska beröra sådant som förenar staden och bygden.

Sketcher som flirtar med trender i vår nära samtid är också tacksamma kort att köra med i revysammanhang, och några enstaka sådana pärlor lyckas Trelleborgsrevyn skaka fram. Jag gillar till exempel Ingmar Jonsons imitation av Skavlan, och Therese Åkermans återkommande och träffsäkra selfie-fjortis.

Ingmar Jonson är den som i mina ögon gör den proffsigaste insatsen. När han mot slutet får en lite egentid på scenen och tar ton påminner hans röst lite om Tommy Körbergs, så varför får han inte mer sångtid? Ge honom det nästa år.

Även orkestern borde få brodera mer och ta lite större plats.

På det stora hela är pärlorna för få och tempot för slätstruket för att årets uppsättning ska ge några bestående intryck i mig.

Men om ensemblen, till skillnad från kommunstyrelsens förre ordförande, börjar läsa tidningen redan nu finns det gott om lokala uppslag till nästa år då revyn firar respektabla 100 år sedan starten.