Johanna Nylander

Skrota en skatt, spara en miljon

Johanna Nylander

Januari är för många den fattigaste månaden på året. Decemberlönen ska inte bara gå till det vanliga. Julklappar, nyårsfirande, resor och jullovsaktiviteter ska också få plats i budgeten.

Artikeln publicerades 9 januari 2012.

Kanske har det kommit ett tillskott i form av sparränta, men det är då kraftigare beskattat än vad de flestas lön är innan den hamnar på nämnda sparkonto.

Tyvärr har alldeles för få ett sparkapital värt namnet. Några har kanske investerat lite i sitt boende, men desto fler är belånade upp över öronen. Centerledaren Annie Lööf har föreslagit ett avdrag för sparande som kanske låter bra, men regeringen har kommit in i en dålig vana med sina förslag. De lägger hellre till nya avdrag och undantag än att ta bort gamla och dåliga regler.

Tänk om man i stället för att införa ännu ett avdrag skrotade en skatt? I dag utgår det kapitalskatt på alla ränteintäkter, och det är nästan mer lönsamt att låna pengar, än vad det är att spara dem. Det finns faktiskt inte ett enda rimligt skäl till att beskatta räntan på belopp upp till åtminstone en miljon. Det kommer kanske inte förändra något över en natt, men i långa loppet är det ett måste. Det räcker med att lyssna på alla de som drabbades av SAAB:s konkurs för att inse att även de med fasta anställningar och stabila inkomster saknar den trygghet som bara sparkapital kan ge.

En sparad buffert ökar en människas frihet och makt över sitt eget liv. Att inte vara beroende av vare sig statens byråkratiska system eller sin arbetsgivare för att få mat på bordet är en trygghet som bara ett eget kapital kan skapa. Eget sparande, även i liten skala borde vara en självklarhet. Det är ännu viktigare att göra något åt den saken när världsekonomin stormar.

Tyvärr är pengar fortfarande någonting fult att tala om. Har man slantar på kontot skall de helst spenderas på en bil eller vinterresa till solen, i stället för att sparas. Och inte gör bankerna det mer intressant för småsparare när räntorna är nästintill obefintliga, och fondsparande äts upp av alla avgifter. När banken och staten har tagit sina andelar är det helt enkelt inte mycket kvar. Har man bara små summor att lägga undan är det klart det är ännu mer lockande att handla upp dem. Staten har tagit över ansvaret för den enskildes ekonomi i utbyte mot höga skatter, och vinsten av att spara har varit försvinnande liten, i synnerhet för den som redan lever på marginaler.

Den som står utan skuld är kanske fri, men den som har pengar på kontot har makt över sitt liv. Samhället får inte skapa ännu fler krångligare system som gör att man blir beroende av dem, och sparande måste premieras. Arbetslinjen i all ära, men en riktig buffert är inte tiotusen för oförutsedda utgifter. Det är mer än en årslön på banken.

Johanna Nylanderär marketing- och PR-manager i Köpenhamn.