Okunskap eller velande bakom politiskt beslut?
Ja, den risken finns tyvärr på grund av okunskap och upprörande indolens hos ansvarig minister. Sverige har som mål att vara oberoende av fossila bränslen/drivmedel till år 2030. Men fortfarande är det diesel och bensin som dominerar.
Hur har regeringen ”lyckats” med bedriften att mer eller mindre aningslöst bortse från existensen av vätgasdrift? Man har medvetet valt att inte ta fram en nationell handlingsplan för alternativa drivmedel, detta trots EU-direktiv, vilket regeringen konsekvent motarbetat.
Bland svenska politiker är man tydligen vilse om vad vätgasdrift innebär. Ministern ifråga, Anna Johansson (S), fick frågan om EU-stödet för vätgas och ett handlingsprogram. Men hennes svar blev ungefär ”god dag yxskaft”. Hennes kunskap om frågan tycks vara minimal. Tråkigt, för regeringens agerande begränsar möjligheten för Sverige att få EU-stöd för utbyggnad av alternativa drivmedel för personbilsmarknaden.
Men flera andra länder sätter ribban högre, som Japan, USA, Norge och Tyskland. Japan satsar 4 miljarder kronor på vätgas-/bränslecellstekniken och utbyggnad av infrastrukturen med vätgasstationer. I USA får ägaren till en vätgasdriven bil 76 000 kronor i statligt stöd. I Kalifornien kommer man att ha 1 000 vätgasstationer och en miljon bilar med vätgasdrift före år 2030. Märkligt nog finns vätgasdrivna bussar trots allt i trafik i Stockholm. Något som kanske regeringen borde göra sig underkunnig om…
Stig-W Reinlert
sjökapten
