Befogat att inte ha den ringaste tilltro till politiker!
Jag trodde faktiskt inte att framstående representanter för borgerliga partier ville skjuta sig själva så i foten som de gjort i en sakfråga rörande palliativ vård när de helt utanför vad saken egentligen handlar om lägger sådär hälften av inlägget på att på att gräla med Vänsterpartiet. Och den resterande delen åt undanflykter och ursäkter rörande varför de inte brytt sig tillräckligt om att få en lösning av själva vårdfrågan!
Låt det inte bli några missförstånd om min egen politiska hemvist! Jag är klart "borgerlig" i mitt politiska synsätt och har väl närmast uppfattningen att Vänsterpartiet företräder en i delar av världen prövad men också i praktiken havererad politik. Vilket för den delen inte utesluter att de allra flesta av sympatisörerna är sympatiska och hedervärda som personer som jag förstås tycker tror på fel system.
Men jag vill också gärna tro att jag inte har försetts med det som brukar kallas reptilhjärna, där allt är antingen helt rätt eller helt fel. Därför har jag lätt att i vart fall ge (V)-representanterna det erkännandet att man åtminstone verkar vara inne på en (ovanlig, jodå, jag vet att det provats med blandat resultat men i alla fall) metod att lösa problemet. Och det känns bättre än det som "mina" politiker gör, det vill säga komma med ursäkter, undanflykter i sakfrågan och visa allmän grälsjuka!
Det är förvisso inte lätt att vara politiker i dag, efter att man från det hållet under många år har inbillat medborgarna att samhället via politikerna skall och kan lösa allt för alla. Förutsatt alltså att medborgarna låter den politiska adeln sitta kvar vid sina välavlönade jobb… Men när man lyssnar på de politiska debatten i dag handlar det alltför ofta om det som demonstrerats i ovanstående fall. Det är tjafs, avsiktliga feltolkningar av politiska motståndare och överdrifter på alla möjliga sätt som borde varit nära nog åtalbara om det handlat om annat än just politiska löften och dito verksamhet.
De fyra politiker som undertecknat inlägget i TA snuddar vid något som de kallar "marknadsprinciper" vilket de hävdar att de men inte (V) begriper sig på. Om de och deras kollegor i stället hade lagt energi på att sätta sig in i vad som menas med ordet "sakfråga" hade ordet "politiker" kunnat uppfattas som en seriös och pålitlig person med ett hedersuppdrag. Som arbetar för att skapa ett bättre samhälle för alla medborgare och inte som en välavlönad figur vars prat man inte kan lita på…
Så Gilbert, Anna, Birte och Per: "sakfrågor var ordet" (sa Bill), "just det" (sa Bull). Om jag får försöka skämta till eländet lite med att blanda in citat från Pelle Svanslös och elake Måns. Och tyvärr ser jag er hantering av den palliativa vården i Trelleborg just som ett skämt. Om man ser till sakfrågan…
Lars-Olof Svedberg
