Gästkrönikan

Valet i Sudan

Gästkrönikan

Sägnerna är många i landet där Nilen blir ett; den blå Nilen från Etiopiens berg och den vita från källan i Uganda möts i Sudans huvudstad Khartoum.

Artikeln publicerades 15 april 2010.

Den blå säjs symbolisera den unga snabba mannen där den dånar fram klarblå och fertil. Den vita, ” den gamle vise mannen”, glider makligt fram, bred och vitskimrande av mineraler och bottenslam. Att se dem stråla samman vid Al-Mogran är en mäktig syn.

”Allah log när han skapade Sudan”, säger en arabisk sägen. Sudans (”de svartas land”) gränser skapades av de forna kolonialherrarnas linjaler, först exploaterat på naturtillgångar och slavar. Sudan sattes samman av två områden med skilda folkgrupper, kulturer och religioner, norr och söder.

Arabvärlden i norr möter Afrika i syd i ett land som sträcker sig med mäktiga öknar (med pyramider) vid gränsen mot Egypten i norr, via Kordufans grässtäpper till de skogsklädda Imatongbergen intill Ugandas och Kongos gränser i syd. Stort som sex stycken Sverige.

Konflikten i den västra regionen, Darfur (stort som Frankrike) har pågått sedan 2003 och omkring 300 000 människor beräknas ha dött och 2,7 miljoner tvingats på flykt. I juli i fjol krävde internationella brottmålsdomstolen ICC en arresteringsorder för Sudans president Omar Hassan Bashir för anklagelser om folkmord, krigsbrott och brott mot mänskligheten.

President Bashir är den första sittande stats- eller regeringschefen som någonsin åtalats för krigsförbrytelser. Argumenten för internationell straffrätt är tunga. Dock har kritikerna från bland annat Afrikanska Unionen nyligen fått gehör när de bett om att skjuta upp åtalet mot Bashir med argumentet att det kan hindra fredsprocessen inte bara i landet, utan i hela regionen. Internationell rättskipning av ICC ses lokalt som en postkolonial härskarteknik med bland annat deras engelsk-egyptiska koloniala blodiga historia i minne, och ICC ses som ”fienden” USA:s förlängda arm.

Bashir, som tog makten vid en kupp 1989 med Muslimska brödraskapet, var illa omtyckt av många Sudaneser innan ICC-åtalet, men som bekant är ”fiendens fiende ens vän”. När nu tunga motkandidater hoppade av valrörelsen med hänvisning till väntat valfusk är det mycket sanno­likt att Bashir sitter med demokratiskt mandat efter helgens historiska val, det första sedan 1986.

Det stora avgörandet står istället i samband med den väntade folkomröstningen nästa år om södra Sudans självständighet, den mest resursrika delen av landet.

I väntan på valresultatet läser man Khartoum Monitor där Ahmed Ibrahim Balla skriver att Sufi-rörelsen menar att spridning av Sudans ”kärlekskultur” är lösningen för landets kroniska sjukdomar: analfabetism, utbredd fattigdom och komplexa etniska konflikter. Frågan är om det räcker.

Pernilla Ståhlär frilansskribent och medarbetare på Sveriges Radio.