Partipolitiskt haveri
Ja, det menar ett gäng amerikanska forskare som hittat samband mellan religion och intelligens. Enligt dem är det färre personer med hög IQ som tror på Gud. Kanske är tilltron till den egna förmågan större, man kanske har lärt sig ett skeptiskt förhållningssätt till auktoriteter, eller så har man helt enkelt svårt för kyrkan.
Trots att det var över 13 år sedan som staten och Svenska kyrkan formellt skildes åt är religionen i samhället i största grad politiserat. Inte minst märks det inför höstens kyrkoval där flera av de politiska partierna har egna valmanifest för att bygga sig en plattform vid sidan av kommuner, riksdag och landsting. Socialdemokraterna har storsatsat med en kampanj vars främsta budskap är att de är emot Sverigedemokraterna. Som utomstående icke-medlem är det sorgligt att betrakta politiker som inte kan släppa ifrån sig makten i kyrkan, och hur partierna blir plattformar i en oberoende medlemsorganisation.
Att Svenska kyrkan fortfarande är politisk märktes inte minst när homosexuella för något år sedan fick rätt att gifta sig. Förslag om att helt frikoppla kyrkans juridiska roll för äktenskapet sågades av politiker eftersom att de inte ville förlora den interna striden om giftermål i kyrkan. Staten kan nämligen villkora vigselrätten enbart till personer som också går med på att viga par med samma kön, och det var praktiskt att slippa ta den striden i kyrkan. Borgerliga vigselförrättare måste dessutom godkännas av kommunen, vilket resulterat i att de allra flesta som har rätt att juridiskt gifta ett par är antingen präster eller politiker.
I dag är det begravningsmonopolet, avgiftsinsamlingen och byggnadsvården som officiellt särskiljer Svenska kyrkan från andra samfund. Själva tron är mer svårplacerad. För många i Sverige är kyrkan mest en plats man besöker vid bröllop och begravningar, kanske ett dop då och då, eller när kören gör en julkonsert. Kyrkan har blivit en form och ett sammanhang snarare än tro och en plats där man möter Gud.
När politiker gör kyrkan till en del av sin partipolitik utarmar det människors förtroende till religionen. Gud har inte med världslig makt att göra, och det är just den felaktiga sammankopplingen runt om i världen som skapar konflikter, leder till trångsynthet mot enskildas livsstilsval och driver några till fanatism. Religion täcker grundläggande mänskliga behov av trygghet, meningsskapande och existentiella frågor. Men det är kanske inte så konstigt att fler smarta människor blir ateister när kyrkan mest verkar handla om politik. De stora frågorna om livet, tillhörighet och själen tvångsförflyttas helt enkelt till filosofin eller psykologin. Gud glöms bort och samhället blir lite fattigare på mångfald. Allt för att politiker inte kunde hålla sig borta från kyrkan.
