Debatt

Viktiga korrigeringar

Debatt Artikeln publicerades

Var finns modet att ändra på Kjell Olof Feldts reformparadox: det som är ekonomiskt möjligt är politiskt omöjligt och tvärtom, det som är politisk möjligt är ekonomiskt omöjligt. Det undrar Per-Ingvar Jönsson, doktor i ekonomisk historia.

Nestorn i svensk nationalekonomi Assar Lindbeck, 83 år, deltog för en tid sedan i ett uppföljningsseminarium om Lindbeckkommissionens förslag 1993 till åtgärder i samband med den ekonomiska krisen på 1990-talet. Professor Lindbeck var lika vital och skarp i sina analyser som under sina föreläsningar för studenterna på 1960-talet. Han illustrerade på ett lättillgängligt sätt de allvarliga konsekvenserna av att vissa föreslagna åtgärder ännu inte var genomförda – en hemläxa utan förbarmande till politiken.

Kommissionens mål var att skapa stabilitet, tillväxt och effektivitet under fördelningspolitiska hänsyn och långsiktig hållbarhet. Förslagen syftade till att vara både ekonomiskt och politiskt möjliga. Många förslag har genomförts. Exempelvis har utgifts­taket inom finanspolitiken bidragit till dagens relativt goda statsfinansiella läge. Penningpolitiskt har vi fått en oberoende riksbank. Mandatperioderna för riksdagen har förlängts.

Men speciellt på två områden har det saknats politiskt kraft att korrigera. Systemfelen på arbets- och bostadsmarknaderna har medverkat till den rådande insider/outsider-situationen. Outsiders står utan jobb och lägenhet. Insiders är inne i arbetskraften och har en bostad.

På bostads- och byggmarknaderna är hyresregleringen enligt Lindbeck en ”70-årig ekonomisk katastrof”. Resultatet är en kollaps i bostadsbyggandet av hyreslägenheter, liten rörlighet i beståndet, en tioårig kötid för lägenheter för outsiders och en utbredd svart marknad. En förberedd proposition om avreglering redan 1966 torpederas av herrar Sträng, Ohlin och Erlander.

På samma sätt stänger en konserverande arbetsmarknadslagstiftning ute outsiders. Oförmågan att absorbera ungdomar och invandrare i arbetskraften och tillfredsställa bostadsbehovet är dagens allvarligaste samhällsproblem. Ungdomsarbetslösheten närmar sig 25 procent, exceptionellt hög i jämförelse med likartade europeiska länder. Av de långtids­arbetslösa är 43 procent invandrare. Sannolikheten att hamna i socialbidragsberoende är sex gånger större för invandrare. 60 procent av utgående social­bidrag går till invandrare.

Invandringen ger en rikare sammansättning av befolkningen kulturellt med positiva effekter. Det är också fördelaktigt att genomsnittsåldern för invandrarna är lägre än för befolkningen i övrigt. Men att föra en generös asyl- och invandringspolitik och samtidigt försvåra för outsiders att få arbete och bostad genom att inte korrigera grundläggande systemfel inom arbetsmarknad och bygg- och bostadsmarknad hänger inte ihop.

Alla är medvetna om sambandet. Men både Alliansen och den ”röd-gröna separationen” går som katterna kring de heta grötfaten. Var finns modet att ändra på Kjell Olof Feldts reformparadox: det som är ekonomiskt möjligt är politiskt omöjligt och tvärtom, det som är politisk möjligt är ekonomiskt omöjligt.

”Ekonomi är att välja” som Lindbeck fyndigt satt som titel på sin senaste bok. Det är hög tid att ta hans råd på allvar och genomföra förslagen för att eliminera hindren för outsiders.

Per Ingvar Jönsson

doktor i ekonomisk historia

Trelleborg