Debatt

Skydda människor – inte mobilindustrin

Debatt

Svar till Torsten Augustsson (den 25 juni).

Artikeln publicerades 3 juli 2013.

Det finns inga hälsorisker med trådlösa nätverk, hävdar Torsten Augustsson från Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM, som replik till vårt debattinlägg.

Hur kan det då komma sig att Europarådet och Europeiska Miljöbyrån, EEA (ett EU-organ) liksom WHO:s cancerforskningsinstitut IARC drar helt andra slutsatser om mobilstrålningens hälsorisker än SSM, och rekommenderar försiktighet?

Torsten Augustsson är ingenjör med bakgrund från Ericsson. Han hänvisar till SSM:s egna utredningar, utan att berätta att dessa är genomförda av en grupp experter, som alla har kända bindningar till mobilindustrin. Bland annat leddes utredningarna under ett helt decennium av professor Anders Ahlbom. Han har fått mångmiljonbelopp av mobilindustrin (bland annat av Ericsson/Telia/Telenor via Vinnova med 6 730 000 kronor) tillsammans med professor Maria Feychting – vice ordförande i Icnirp, International Commission on Non-Ionizing Radiation Protection, som sätter gränsvärden för mobilstrålning och andra elektromagnetiska fält. Ahlboms bror var lobbyist under många år för TeliaSonera i Bryssel. Ahlbom satt i styrelsen för broderns lobbyingfirma.

Detta redovisades inte som jäv.

Det finns många forskare och experter, som är mer oberoende av industrin, och som pekar med hela handen på allvarliga hälsorisker.

Dessa vägrar SSM att lyssna på.

Ett exempel är en grupp ansedda professorer vid Lunds Universitetssjukhus, den så kallade Salfordgruppen, som genomgående visat att hjärnan tar skada av mikrovågsstrålningen.

Den svenske cancerläkaren Lennart Hardell har år efter år visat att mobilanvändning ökar risken för aggressiv hjärntumör och att risken är högst för tonåringar.

Detta ignoreras av SSM.

Augustsson hävdar att strålningen från trådlösa nätverk är liknande den från basstationer, radio- och TV-sändare i normal utomhusmiljö i tätort – och ofarlig, då den ligger långt under gällande gränsvärden. Vad han undviker att berätta är att SSM:s referensvärden bara skyddar mot direkta hälsoeffekter (värmeökning i kroppen efter sex minuters exponering). Det skyddar inte mot någonting annat. Det skyddar inte mot effekter av längre tids exponering. Upprepade undersökningar har visat att sådana strålningsnivåer som är vanliga från mobilmaster och trådlösa datanätverk ökar risker för cancer, sömnsvårigheter, huvudvärk, yrsel och depressioner.

Enligt en internationell forskningssammanställning presenterad i januari i år från 29 oberoende experter har ett flertal undersökningar visat att sådan strålning orsakar oxidativ stress och skadar cellers DNA. Bortåt hundra studier visar att strålningen skadar hjärnan.

För dem som vill veta mer, rekommenderar vi att läsa vidare på Strålskyddsstiftelsens (en oberoende, ideell organisation) hemsida.

Det är en förbluffande mängd forskning som sedan många år visat på mycket allvarliga effekter och även en skrämmande mängd människor som vittnar om svåra symptom. Ansvaret borde falla tungt på alla dem, som liksom Augustsson, lättvindigt avfärdar den massiva mängd belägg för skaderisker som bevisligen finns.

Som förtroendevalda vill vi inte fatta beslut som i sina konsekvenser riskerar att allvarligt skada barn och ungdomar.

Enligt Miljöbalkens 2 kap 3§ ska åtgärder vidtas för att skydda människors hälsa då ”det finns skäl att anta olägenheter”. Miljöbalken ställer inte krav på samlat vetenskapligt underlag för att försiktighetsåtgärder ska vidtas. När de fakta som presenteras drar åt olika håll väljer vi att skydda människorna, inte mobilindustrin.