(S) röstade också ja
Sten Björk ondgör sig över Lissabonfördraget, som han menar genomdrevs i Sverige av den borgerliga riksdagsmajoriteten. Sant är att de borgerliga röstade ja till Lissabonfördraget, men det gjorde Socialdemokraterna också, med råge. Detta trots att det fanns ett förslag på vilandeförklaring, tills Lavalutredningen om kollektivavtalen var klar.
Den 20 november röstade riksdagen om Lissabonfördraget med siffrorna 243 ja, 39 nej och 13 nedlagda röster. Ingen socialdemokrat röstade nej. Så hur ni i (S) varnade eller markerade i riksdagen, genom att rösta ja för att "vi ville att det skull vara kristallklart i alla medlemsstater att arbete som utförs i ett EU-land skall beskattas i det landet", kan jag inte se eller begripa.
Det vore mer lägligt att hålla sig till sanningen och göra en pudel eller visa ånger inför att ni röstade ja till Lissabonfördraget. Det hade varit mer ärligt.
Men Lissabonfördraget var så mycket mer än arbetsmarknadsfrågorna. Det flyttade mer makt från de nationella parlamenten till EU:s institutioner. De stora länderna i EU stärkte sin ställning på bekostnad av de små. EU fick ett uttalat mål om att utveckla ett gemensamt försvar. Allt detta röstade ni ja till.
För oss som arbetar inom byggsektorn i dag är det självklart att EU och dess regelverk är en viktig del i att den svenska arbetsmarknaden slagits sönder. Byggnads uppskattar att 25 procent av all arbetskraft i svensk byggsektor kommer från ett annat land. Jag är i alla fall helt övertygad om att ifall dessa 25 procent hade haft samma lön och villkor som svenska arbetare, hade de inte varit här.
Men det är inte bara EU:s fel. Här i Sverige har Socialdemokraterna och Moderaterna de senaste 20 åren haft en ganska gemensam syn på att arbetsmarknaden måste förändras till företagens fördel (för konkurrenskraften eller flexibiliteten som det så vackert heter). En avgörande händelse är när regeringen Bildt gör det lagligt med bemanningsföretag, eller nu senast när Stefan Löven menar att näringslivet inte är särintresse.
När väl det är sagt om det som varit kan det konstateras att jag håller med om Stens beskrivning av den bistra verkligheten och att samhället håller på att förfalla och att det är ett mödosamt återskapande av en framtidstro på ett land där rättigheter och skyldigheter skall gälla lika för alla människor.
I den kampen står vi tillsammans; lika lön för lika arbete, nej till individuella löner, förbjud bemanningsföretagen, bort med medlingsinstitutet och Sverige ut ur EU. För ett bra och solidariskt samhälle för alla!
