Monstervågor – finns de?
Jättevågor, freak waves, höga som tiovåningshus ansågs inte som möjligt och har länge avfärdats som skepparhistoria, ungefär som sjö jungfrur. Att vågor kunde bli så höga, upp mot 30 meter och mer, ifrågasattes trots att många själva hade mött, överlevt och vittnat om sådana.
Monstervågor finns alltså. Om de är ”vanliga” eller ”ovanliga” är egentligen en akademisk fråga och inte särskilt intressant – det beror ju på hur man definierar begreppet ifråga. Det beror även på vilka havsområden man talar om. Exempel på områden där mycket grov sjö kan förekomma är norra Stilla Havet, sydost om Sydafrika, Tasman Sea, Nordatlanten, Agulhaströmmen och i närheten av havsströmmar och strömvirvlar.
Jag har själv erfarenhet av monstervågor i de här nämnda områdena och andra. Strömmen kan vara så stark att den koncentrerar vågenergin och skapar större vågor. Det är på öppet hav som de verkliga jättevågorna bildas. Beträffande storm och höga vågor i Östersjön kan Emma- stormen 1985 noteras. Skåne drabbades 1965 och 1985 av svår storm som fick förödande konsekvenser med stormflod. Vid Almagrundet registrerades vågor på 12,75 meter. Troligen svenskt rekord.
Enligt uppgift sjunker i genomsnitt två fartyg i veckan och ändå studerar man sällan orsakerna lika ingående som vid en flygolycka. Det kommer aldrig att finnas fartyg som helt motstår jättevågor. Den kraftigaste våg som dokumenterats ute till havs är den som 1933 slog till mot den amerikanska flottans tankfartyg USS Ramapo i Stilla Havet, under resa mellan Manila och San Diego. Vågen mättes till 34 meters höjd. Förmodligen hade den sitt ursprung i en så kallad Cape Horn roller, nedifrån Sydamerikas stormpiskade sydspets. Därifrån spekuleras i upp emot dubbelt så höga vågberg. Men om de förekommer så är risken stor att ingen människa överlever. Sjöfolket eget förhållande till havets urkraft är en vaksam respekt, förenad med tillit till fartygets konstruktion, besättningens sjömanskap och kompetens och kanske även högre makt.
I Nordsjön och Atlanten har man under lång tid studerat hur ofta som monstervågor uppträder vilket visar på att sådana vågor uppkommer oftare än vad man hittills trott och har betydande konsekvenser för säkerhetsfrågor och ekonomi då dagens fartyg och plattformar byggs för att klara vågor på 15 meter. Med data och bilder från ERS-satelliter har man under knappt två veckor konstatera tolv enskilda jättevågor på över 25 meter. Om en eller fler vågor växer samman bildas en större våg, som kan starta en kedjereaktion. Vågornas storlek beror på flera olika samverkande faktorer. Vågor av varierande längd och höjd föds beroende på deras periodiska rytm. Det är ute på öppet hav som de verkliga jättevågorna (Freak waves) alstras.
Tropiska orkaner, taifuner och cykloner orsakar en slags enorma brottsjöar eller svallvågor som kallas storm surges. Det extremt låga lufttrycket i stormens öga ger upphov till en ”vattenpuckel” som slår mot kuster med upptill 10 meters höjd. 1970 omkom 300 000 människor i en sådan storm surge. Nordsjöns storm surge uppstår på annat vis. Storm ute på djupt vatten föder långa vågor som drar fram snabbare än vinden. När de drar in över Nordsjöns grundare vatten inbromsas deras hastighet samtidigt som vinden göder dem med ännu mer energi. Det var ett sådant scenario som drabbade Holland 1953 då havet vällde in över Holland och tog 1 835 människors liv.
Stig-W Reinlert
sjökapten
