Debatt

Människan i marina tekniska system

Debatt Artikeln publicerades
Kryssningsfartyget Viking Sky råkade nyligen ut för ett haveri.
Foto: Terje,Pedersen
Kryssningsfartyget Viking Sky råkade nyligen ut för ett haveri.

Nyligen inträffade ett allvarligt fartygshaveri utanför norska västkusten när kryssningsfartyget Viking Sky råkade i sjönöd i storm och grov sjö med många människor ombord sedan fel uppstått hos fartygets maskineri.

Ett komplicerat och svårt räddnings- och bärgningsarbete påbörjades. Endast ankring hindrade fartyget från att gå på klipporna.

Detaljer kring händelsen saknas hittills. Sannolikt kommer frågor att ställas kring hur säkerheten varit ordnad på fartyget. Säkerheten definieras ibland som frihet från fara eller oacceptabelt stora risker för skada på människor, miljö, egendom. För att öka säkerheten är riskanalys ett av flera verktyg för att öka sjösäkerheten. Men vad är "säkerhet och risknivåer"?

Själva ordet "säkerhet" har enligt min uppfattning en statisk klang och kan uppfattas som absolut, oföränderligt. Begrepp som "högre säkerhet", "lägre säkerhet" ser jag som ologiska kombinationer.

Mer logiskt är tillämpade, acceptabla risknivåer då dessa hela tiden påverkas av de yttre förutsättningarna i det aktuella förloppet närliggande katastrofpunkter.

Sjöfarten är en gammal näring vilket på sitt sätt, på gott och ont, inneburit att den fått utveckla sina egna traditioner inom teknik, juridik och anknytning till samhället. En sjöolycka har alltid varit dramatisk och vi har många sjöolyckor som skildrats på detta sätt.

Sjöolyckor har emellertid varit av ganska isolerad natur. Sjöfarten har likväl ända sedan antiken betraktats som riskfylld. Sjöfarten har nu blivit en del av det högteknologiska samhället med relativt låg sannolikhet för olyckor med goda instrument när det gäller att minimera risker, undvika olyckor. Å andra sidan innebär det högteknologiska "perspektivet" att konsekvenserna kan bli omfattande om en händelse vid en olycka får ett fritt förlopp.

Inom sjöfarten har man inte varit van vid att arbeta med så närliggande katastrofpunkter som man gör inom flygsäkerheten där en tänkt olycka med ett större trafikflygplan oftast blir avgörande för säkerhetssystemets uppbyggnad. Här bör sägas att den tekniska utvecklingen med modern navigationsutrustning, både ombord och iland, större, starkare fartyg, ökad driftsäkerhet och flytbarhet kraftigt har minskat antalet större sjöolyckor.

Med viss oro ser jag de nya kryssningsfartygen som kan ha en kapacitet på upp emot 6 000 - 8 000 passagerare plus besättning på cirka 2 000 personer och med megalivbåtar som kan ta 370 personer på två däck. Skulle ett sådant fartyg med säg totalt 6 500 personer råka i sjönöd i vår närhet i hårt väder så står vi inför en gigantisk och svår evakuerings- och masslivräddningsinsats. Ett olycksscenario som få kan tänka sig.

Stig-W Reinlert

sjökapten