Debatt

Inte längre en social rättighet att ha någonstans att bo

Bostadsbristen är marknadens och girighetens fel. Vi går baklänges in i framtiden och gör bostäderna sämre till högre hyror,skriver, Dennis Andersson, Kommunistiska Partiet.
Foto:

Det är inte mycket jag är överens med Carolin Dahlman om i hennes ledare (den 23 februari) angående bostadsmarknaden. Carolin Dahlman ropar på mer kapitalism och möjligheten att berika sig på människors nödvändiga behov av tak över huvudet och någonstans att bo.

Artikeln publicerades 28 februari 2015.

Vi är överens om att det råder bostadsbrist och att det finns problem med att överklagningsprocesser tar för lång tid. Mest verkar det förvisso vara ett problem i lite finare områden som protesterar mot att få in vanligt folk i hyreslägenheter, vilket skulle påverka huspriserna.

I övrigt tycker jag precis tvärt om. Den så kallade marknaden är människor och företag med vinstintressen, inget annat. Marknaden bygger inte bostäder för att folk skall bo bättre, lika lite som Bert Karlsson hyr ut sina nedgångna lägenheter till flyktingar för att han tycker synd om dem. Han vill tjäna pengar. Sanningen är i stället att bostadsbristen i Sverige har uppkommit just för att marknaden åter har givits en ledande roll i bostadsbyggandet. Det är inte längre en social rättighet att ha någonstans att bo.

Genom att friställa bostadsbyggandet från marknadens vinstintressen kan vi bekämpa bostadsbristen. Sverige är ett lysande exempel just på det. Den fria marknaden härjade fritt i början av förra seklet och bostadsbrist rådde. På 1940-talet kom en rad åtgärder såsom hyresregleringar och statlig bostadsfinansiering. Eftersom svenska folket just krävde rimliga hyror, inte marknadshyror, kom kommunalt bostadsbyggande och bostadsplanering igång. På 1960-talet löstes äntligen den akuta bostadsbristen och standarden höjdes genom byggandet av miljonprogrammet. 1968 kom bruksvärdeshyror med allmännyttan som norm för att skapa rättvisa i hyressättningen.

Så långt, så gott. Bostadsbristen byggdes bort, men så kom 1990-talet och varje beslut sedan dess har gått ut på att föra in marknaden och vinstintresset på bostadsbyggandets område. Precis enligt Carolin Dahlmans modell: mer frihet till marknaden. Vad har det då givit om inte just bostadsbrist?

1993 gavs Kommunala bostadsbolag rätt att ta ut vinst och sedan fortsätter det bara att rulla på. Kommunala bolag skall satsa på maximalvinst, inte se till att alla i kommunen har tak över huvudet. De senaste fem åren har också bruksvärdeshyror skrotats och hyror sätts marknadsmässigt. 2012 föreslår en statlig utredning fri prissättning och helt oreglerade marknadshyror. 2013 avskaffas regleringen för andrahandshyror.

Bostadsbristen är marknadens och girighetens fel. Vi går baklänges in i framtiden och gör bostäderna sämre till högre hyror.

Som byggnadsarbetare blir jag extra irriterad av att Carolin beskyller våra ackord för att höja kostnader. Ett ackord fungerar så att det finns ett pris på varje arbetsmoment. Innan bygget startar bestäms till exempel att om alla väggar görs på 100 timmar ger ackordet X kronor i timmen. Den summan du får när du gångar dem blir ett fast pris. Skulle nu arbetslaget göra väggarna på 80 timmar i stället ökar ersättningen per timme och minskar om det tar längre tid. Det gör att oavsett hur det går blir priset det samma för byggandet. Den som tjänar mest på detta är ju byggföretagen som förkortar byggtiden och sänker kostnaden. Jaga därför byggföretagen i stället för byggjobbarna!

Det är bra när de kommunala bostadsbolagen bygger. Bygg bostäder till kommuninvånarna i livets alla skeenden. Framförallt skulle vi kunna bekämpa arbetslösheten och lösa bostadsbristen om de kommunala bostadsbolagen avbolagiserades. Sänk vinstkraven och se i stället till att bostadsbehoven är ledstjärna, inte största möjliga vinst!

Svar direkt: Kommunister skulle nog helst vilja se ett samhälle där politikerna bestämmer allt, över folkets huvuden, oavsett de enskildas vilja. Det tycker jag är respektlöst mot oss andra, mot alla människor som borde ha rätt till frihet. Vi bör tillsammans stå upp för den typen av intrång som de röda förespråkar. Inte bara har sådana styren lett till fattigdom, de har berövat vanliga hederliga medborgare deras rätt att finna lycka. För det föraktar jag dem och deras översitteri.

Carolin Dahlman

Ledarskribent Kristianstadsbladet, Ystads Allehanda och Trelleborgs Allehanda